Det stora blå – Atlanten

Skrivet av Marcus och Emelie

English version, hopefully. I managed to translate a few older ones on the crossing, so click backwards in the flow and you might find something new to read. And just for now, the quick version is that we had an OK crossing and are now at Bequia in St Vincent and the Grenadines. Marcus’s parents are on board and we will swap them for Emelie’s dito in Grenada around New Year.

Ja, vad ska man säga. Man glömmer fort… Jag minns att när vi var där ute i gunget så var det småjobbigt, obekvämt och långtråkigt. Men nu när vi guppat i en ankarvik i ett par nätter så är det knappt man minns hur vi kom hit. Tur att (Marcus) mamma förde dagbok :-)

Men även om vi har dagboken att falla tillbaka på, så tror vi inte att ni kära läsare är intresserade av vad som hände på vilken dag. Vi försöker i stället beskriva vår vardag lite hipp som happ med anekdoter, reflektioner och svar på undringar som ni som snart ska iväg säkert är lite extra intresserade av.

Så, hur går det då till att korsa Atlanten på detta vis. Vi gled ut från Mindelo och satte alla segel torsdagen den 26e november runt klockan fyra på eftermiddagen. Vi kunde segla nästan på en gång och satte båda segel för att runda grannön Santo Antao i dryga sju knop. Vilken segling! Det här kommer gå undan. Trodde vi. Väl ute på öppet vatten så försvann först vinden och vågorna kom från alla håll och gjorde det allmänt obekvämt för oss. Vi försökte dagen efter i svaga vindar att få till en bra segelsättning med spirade segel (ett segel på varje sida, för er som inte pysslar med vindförflyttning) med preventer på storbommen, allt som man lärt sig i böcker och kurser. Det fungerade i ungefär fem minuter innan en våg fick allt att börja slå fram och tillbaka. Vi höll lite rådslag, klurade och funderade, och kom till sist fram till att det inte var vettigt med något annat än enbart genua (fram-seglet) och sätta autopiloten så nära läns (vind bakifrån, det svåraste som finns att segla i) det bara gick. Och så höll vi det hela vägen. Farten blev i snitt inte så mycket mer än 5 knop, vilket för vår båt i de vindarna egentligen är ganska lite. Men, och ett stort ”men” när man håller på drygt två veckor i sträck, det här blev en bekväm och stök-fri segelsättning. Det blev aldrig några stökiga situationer vid förändringar i vind och vågor, till exempel vid squalls (kraftig och plötslig vindökning med kraftigt regn) mitt i natten. Med andra ord prioriterade vi komfort snarare än att komma fram någon dag snabbare.

Leaving Mindelo.

Leaving Mindelo.

Vår segelsättning i vacker solnedgång. Tydligt åt vilket håll vi åker.

Vår segelsättning i vacker solnedgång. Tydligt åt vilket håll vi åker.

Vad gör man på natten? – Ja, man ankrar inte (3000 meter djupt), så man går i skift och fortsätter segla. ”Skolboken” säger att man ska gå i skift om fyra timmar, men vi hittade ett annat system som vi tyckte fungerade bättre. Vi delade upp den mörka halvan av dygnet, dvs. 12 timmar på pass om tre timmar vardera: 21-24, 24-03, 03-06, 06-09. Sedan roterade vi passen dagen efter. Ända förbättringen vi kan komma på är att klura lite mer på hur man roterar. Vi upptäckte att den som hade 06-09 en dag sedan nästa natt (dvs samma dag) hade 21-24 och med andra ord skulle hålla sig vaken i 18 timmar. Det var svårt för oss alla.
Sömnen fungerade olika bra för oss, och även olika under olika delar av överfarten. Humör och stämning är oerhört beroende av att man kan bli utvilad. Både Emelie och Eva-Marie (Marcus mamma) hade vid olika tillfällen mycker svårt att sova, och då är det väldigt svårt att hålla motivationen uppe. För att inte tala om att hålla fokus under ett nattpass. Öronproppar var nästan alltid nödvändigt vid läggdags, men även vågorna gjorde det ofta svårt att kunna slappna av.
Nattpass, ja. Vad gör man då, då? Jo, man småäter något kopiöst. Mängder med yoghurtbägare, gurkor, morötter, chokladkakor, müsli-bars, godis, kex, skorpor, nötter och allt sött man kan få tag på försvinner i en rasande takt. Alla är vi olika, men ofta var det gott med något. För att hålla oss vakna hade vi talböcker, P3-dokumentärer och Sommar i P1 som höll oss sällskap. Om det inte kom förbi någon båt eller moln som man ville hålla koll på.

En sak som påverkade väldigt mycket huruvida det var lätt eller svårt att hålla sig vaken var månen. I princip hela vägen till Kap Verde hade vi fullmåne som var uppe hela natten som då upplevdes väldigt ljus. När vi sedan lämnade Kap Verde var månen mindre och gick upp senare och senare ju längre vi åkte. Sista veckan var det i praktiken becksvart hela natten, och då är det inte helt lätt att hålla fokus, även om en klar stjärnhimmel ger mer ljus än man tror.

Hur gör man med mat? – Samma som när man seglar hemma, vi har med råvaror och lagar mat ombord. Då man är ovan i början hade vi enligt tips från tidigare seglare lagat ett antal portioner mat som vi vakuumpackat och stoppat längst ner i kylen. Köttgrytan och buljongkokta kycklingfiléer smakade lika gott tre veckor senare utan att någon blev magsjuk. Avokado höll inte alls, morötter höll knappt två veckor i kyl, apelsiner och gröna äpplen hade vi hela vägen, ägg var inga problem i rumstemperatur (inget vaselin eller vändande), vitkål borde vi köpt mer av, lök har vi fortfarande kvar (bara man skalar in till ren lök när man köpt den), gurka höll tre veckor i kyl. Och så mängder av ris, pasta, konserver mm. Bästa köpet var nog spansk chorizo som kunde förvaras i rumstemperatur. Bättre konserverat kött finns inte. Utomlands finns även mycket mejeriprodukter som oöppnade förvaras i rumstemperatur. För alla er som ska iväg och funderar mer på detta, hör gärna av er med mer frågor om vi inte lyckas få upp hela vår bunkringslista med kommentarer här på hemsidan.
Sen ska man ju även laga maten, vilket inte är helt enkelt när skärbrädan, kniven och löken ständigt åker iväg så fort man råkar släppa dem. Vilket man kan behöva ibland för att ta spjärn när även du själv åker iväg. Du kan prova att sätta dig i en gunga och hälla upp vatten i ett glas samtidigt. Det är något som hjärnan inte riktigt klarar av utan ansträngning. Men halkduk, höga kastruller, kardanupphängd spis, mycket tid och sammarbete gör att man klarar det mesta. Även om i princip all mat vi har ätit har varit med sked ur varsin skål. Två gånger har vi ätit wraps, och det var en utmaning även vid vad vi ansåg vara lugnt väder. Två gånger har maten farit iväg helt.

Kock och skärbräda i stadigt grepp.

Kock och skärbräda i stadigt grepp.

Men all mat behöver man inte ta med sig. På första advent gav sig Emelie i kast med att fiska. Vi har försökt vid flera tillfällen under resans gång och bara fångat fågel, så döm om vår förvåning när hon inom en kvart vevar in en stor och fin guldmakril (även kallad mahi-mahi, common dolphin fish eller dorado)! Vi var inte direkt förberedda på denna fiskelycka, så fullt kaos utbryter nu i sittbrunnen. Fram med huggroken, skärbräda, kniv, hink, vinschhandtag och slutligen en flaska rom som var bästa sättet att ta livet av den. Sedan påbörjades en saneringssession från allt blod, och filéande som gick över förväntan för fyra noviser i en gungande värld. Det hann bli en till en vecka senare. Så mahi-mahi kan rekommenderas till ceviché, citronpasta, stekt filé samt kokad i kokosmjölk med röd curry.

Mahi Mahi på kroken efter bara 15 minuter en kvart. Snabbmat!

Mahi Mahi på kroken efter bara 15 minuter en kvart. Snabbmat!

Vacker, men tappar färgen fort.

Vacker, men tappar färgen fort.

Färskare kan det inte bli.

Färskare kan det inte bli.

Man ska inte bara äta, utan man ska ju dricka också. Vi har ombord två vattentankar på 150 respektive 210 liter. Till det köpte vi omkring 110 liter vatten på flaska/dunk, 30 liter mjölk, ca. 10 liter juice och ca. 10 liter iste/läsk. Vi sparade på flaskvattnet för att ha som reserv om en vattentank skulle spricka eller bli dålig, så tankvattnet gick till daglig dryck, matlagning, tandborstning och vid ett par tillfällen avspolning efter dusch i havsvatten. Visserligen fyllde vi tankarna igen på Kap Verde, men när vi kom fram till Bequia var den första tanken (210-litern) ännu inte helt slut. Nog för att vatten släcker törsten, men underskatta verkligen inte värdet av en iskall cola eller ett glas med iste när solen gassar. Så vårt råd till er som ska iväg är att bunkra mycket annan dryck, och inte glömma bort att ha en flaska i kylen.

Dusch utan att tära på färskvattenförråden.

Dusch utan att tära på färskvattenförråden.

Vad gör man på dagen då? – Fiska har vi redan avhandlat. Det som dock förvånade oss, eller mest Marcus som hade något att jämföra med, var att det de flesta dagarna flöt runt stora sjok av tång runt båten. Så fisket blev lidande då vi konstant fick veva in för att rensa draget. Annars är det mest att få tiden att gå. Man kan stirra, prata om oväsäntligheter, spela yatzy, läsa, lösa korsord, laga mat och diska. Konstigt nog tog varje dag slut.

Tiden går...

Tiden går…

Är även Atlanten övergödd?

Är även Atlanten övergödd?

Men vissa dagar lyckades man förhöja lite extra. Vi firade till exempel första till tredje advent ombord med glögg, pepparkakor och tyska julkakor från Lidl på Teneriffa. Sedan hade vi ju även höjdpunkten med Emelies födelsedag. Det blev paket i sittbrunnen och pannkakstårta till eftermiddagsfikat. Även om grädden inte riktigt ville bli vispad ordentligt.

Andra advent...

Andra advent…

...med glögg och pepparkakor.

…med glögg och pepparkakor.

Pannkakstårtebakning.

Pannkakstårtebakning.

Något som både förnöjde och irriterade var flygfiskarna. Väldigt vackra när de hoppade upp ur vattnet och flög iväg över ytan innan de försvann ner i en våg längre bort. Tyvärr helt omöjliga att fånga på bild. Inte lika roligt dock när de då och då lyckades pricka våran sittbrunn, eller för den delen flyga in genom fönstret till toaletten. Efter det valde mina föräldrar att hålla fönstret mellan sittbrunnen och deras säng noga stängt. Mest spännande var det när vi mitt under en rafflande yatzyomgång i en ganska mörk sittbrunn fick besök av en sprattlande inte så väldoftande flygare som nästan träffade Emelie i huvudet.
Men flygfisk var inte det ända djurlivet. Även om det inte kom så många delfiner så var det ändå några som besökte oss. Ett par valar dök upp på lagom avstånd, men mest var det fåglar som cirkulerade. Några försökte sätta sig att vila, men det var bara en gång de lyckades. Fyra små vita hägerliknande fåglar lyckades tillslut efter många försök att sätta sig på bommen ett par timmar runt solnedgången innan de gav sig av igen.

Den här fisken måste varit dödligt nödig.

Den här fisken måste varit dödligt nödig.

Misslyckat landningsförsök. Vindexen var läskig.

Misslyckat landningsförsök. Vindexen var läskig.

En mera lyckad landning.

En mera lyckad landning.

En stor lättnad var att se hur bra det sociala fungerade ombord. Det är ändå länge sedan Marcus bodde med sina föräldrar så länge, och för Emelie var det ju svärföräldrarna som var med under så lång tid på en mycket begränsad yta. Men ändå höll vi väldigt sams, och inga konflikter bröt ut. Vardagen flöt på mycket bra.

Vardag ombord.

Vardag ombord.

När vi nu är inne på det sociala så är en stor skillnad mot Marcus förra resa satellittelefonen. Möjligheten att i princip varje dag få väderprognoser och små korta meddelanden skickade till oss hemmifrån var ett stort glädjeämne, och gjorde att ensamheten inte blev så total. På samma sätt var det glädjande att se så många båtar som vi gjorde. I snitt blev det säkert en om dagen, varav en del riktigt nära, och mest segelbåtar. En del ropade upp oss, även om de flesta bara åkte förbi, men det bidrog ändå till att bryta isoleringen till omvärlden.

Har du täckning här?

Har du täckning här?

En av de vackrare båtarna vi mötte. Den kvinnliga kaptenen var också mycket trevlig över radion.

En av de vackrare båtarna vi mötte, Sea Cloud II. Den kvinnliga kaptenen var också mycket trevlig över radion.

Väder är ju som alltid en stor del av seglarens vardag. Det var otroligt skönt att under denna den längsta etappen ha ett otroligt stabilt väder där de prognoser vi fick skickade till oss stämmde väldigt bra. Varje dag följde ett tydligt mönster med mera vind vid solens upp- och nedgång, lugnare period mitt på dagen och ofta en liten ökning mitt på natten. Men alltid relativt lugna och små förändringar, om man inte räknar med de fyra squalls vi fick. Dessa kom med värmen när vi närmade oss Karibien, och alla kom mellan nio på kvällen och midnatt. Annars hade vi i snitt vindar på 8-10 m/s.

Nu ligger vi sedan ett par nätter på svaj i Admirality Bay utanför Port Elizabeth på ön Bequia i landet St Vincent och Grenadinerna. Det är en stor vik med turkost vatten, sköldpaddor, vita palmkantade stränder, gröna kullar och en mysig by längst in. Vi har tvättat och fyllt på vatten, promenerat till ett sköldpaddsreservat och ätit makalöst gott på ett par restauranger. Så även om utbudet i mataffärerna lämnar mycket att önska både vad gäller utbud och pris så har vi det ganska bra. Mest av allt njuter vi av att det gungar bara lagom i båten. I morgon sätter vi segel igen och beger oss söderut genom ögruppen Grenadinerna.

Byte från Kap Verdes till St Vincent och Grenadinernas gästflagga.

Byte från Kap Verdes till St Vincent och Grenadinernas gästflagga.

Obligatorisk rom & cola vid ankomst. Viktigare än inklarering.

Obligatorisk rom & cola vid ankomst. Viktigare än inklarering.

13 tankar om “Det stora blå – Atlanten

  1. Ulf-Inge Petersson

    Hej på er.så härligt att följa alla inlägg, vilken fantastisk resedagbok, jätteintressant läsning.ser ut att vara ett gott ställe som ni hamnat på, vi här hemma får en varm jul vi med, hi hi. Vi önskar er en god jul och gott nytt år härifrån Småland och ha det bara så superbra ni kan ha det. Stora kramen // Uffe m.fam

  2. s/y Engla Kess o Anne Simmasgård

    Marcus och Emelie!

    Tack för alla fina bilder och er berättelse. Vi tycker ni varit jättetuffa och vi önskar er all framgång i landet over there. Enligt vår planering dyker vi upp i december 2017, om ni finns kvar då måste vi träffas.

    Anne o Kess

  3. Mats Lyrander

    God Jul och Gott Nytt År Mathias med familj önskar alla dina jobbarkompisar på Siemens!!

    Skönt att se att resan gått så pass bra och att ni haft lagom mycket äventyr och utmaningar. Ha nu en skön och avkopplande jul så syns vi snart I januari.

    Hälsningar från ett 12 gradigt (+) Sverige utan snö!!

    Önskar
    Mats Lyrander och övriga på Siemens

  4. Håkan Larsson

    Hej
    Det blir julbrevstext till er denna gång. Vet inte om man kan lägga till bilder men det får bli på annat sätt till E–M och Mathias.
    ””
    Några dagar kvar till julafton och dags att göra en betraktelse av år 2015. Till (stor) del har året bestått av favoriter i repris. Nyårsfirande i Bruksvallarna, vårvintervecka i Bruksvallarna, lite skridsko- och skidåkning (helkass vinter), segelflygsäsong, midsommar i Stjärnevik, sommarvistelse därstädes, kajakpaddling, rosfeber igen, reunion med ”nordiska amerikavännerna (kanske borde skriva om Ingelas sabrering), mm tänkte jag inte skriva så mycket mer om.
    Utan att följa någon kronologisk ordning så är väl den största händelsen vårt barnbarn (Carl Johan) Oscars födelse 24 september. Efter 7 månaders väntan (för oss) blev vi morföräldrar när Alma och Jens intog rollerna som mamma och pappa. En liten, nåja dagens notering är 7 kg och 62 cm, krabat som Håkan får följa på nära håll. Att vara inbo hos familjen Nordgren har gett ett nytt socialt liv i Enköping och Ingela är naturligtvis lite avundsjuk på mig men vi försöker ge mormor chans att knyta band ungefär en gång i månaden. Alma är mammaledig medan Jens är säljare på heltid och dessutom pappa på deltid. Livet på Golfgatan 14 har dessutom gett Håkan tillfälle att gå morgonpromenad med Ella som väntar utanför sovrumsdörren kl 0610 varje morgon. Det var jobbets ”Stegkampen” som initierade detta i början på april och som nu blivit en god vana.
    Mårten har nu avslutat sin utbildning till civilekonom efter fyra år i Växjö och vi var stolta föräldrar som fick lyssna på redovisning av Uppsatsen och delta i avslutningsceremoni i början av juni. Mårten blev inbo och mambo under några månader vilket utvecklat IT-nivå på Ättetorpsvägen. Han har sedan under sensommaren köpt lägenhet på Kristinagatan 15 i centrala Norrköping och efter ett par månaders renovering kunde han flytta in till första advent. Jag var där idag och det är väldigt fint, men jag är väl partisk. Kanske man kan starta en målarkarriär.
    Ingela har många bra idéer. En mycket trevlig inledning på sommaren var vår vistelse på Käringön, en försenad 60-årspresent som jag nu kunde kvittera ut. I Stjärnevik var årets projekt att färdigställa ett litet trädäck på framsidan vilket också genomfördes och fick till följd att Ingela nu också önskar ett utekök! Kanske man kan bli snickare också. Ernst-, Timell,- och arga snickaren varning. En tristare upplevelse var ett inbrott i Stjärnevik i början av oktober, som mest skapade mentala störningar men även vissa ekonomiska förluster.
    Hemma i Åby har senaste månaden inneburit besök av hantverkare när Ingela äntligen sett sitt hett önskade trapp- och hallrenoveringsprojekt genomföras. Skönt att se yrkesmän i arbete, fint blir det och det är värt varje ROT-krona. Inom någon vecka (tror jag) kommer de som gräver ner fiber till radhusen att fara förbi och se till att vi kan kommunicera i 1 Gbit-fart inom kort. Kan behövas när åren går så fort.
    God Jul
    och
    Gott Nytt År

  5. Lindrots Saloma

    Härligt att se att ni trots alla ”äventyr” nu nått ett stort delmål. Njut njut å njut.
    Vi är nu i Malaga och på väg att fira jul i Stockholm
    Så God Jul å gott nytt
    June å Lennart

  6. Jeanette Liljekvist

    Så jättekul att läsa om Atlanten överfarten och vad underbart att ni hade vädret på er sida (äntligen)! Ni gav många bra tips inför överfarten, tusen tack! Hoppas ni får härliga månader i Västindien. Varma hälsningar och kramar från Jeanette & Fredrik

  7. Johan Lagmo

    Hej!
    Gud vad kul läsning, låg lite efter :) Hoppas att ni får några lugnare veckor framför er nu med mycket sol och avslappning.
    Kramar från ett förhållandevis varmt Sverige (8°C).

  8. Therese Persson

    Vad skönt att höra att överresan gick hyfsat smärtfritt och att ni för en gångs skull hade tur med vädret! Lycka till med romdrickandet och hoppas ni får det paradislikt framöver! Massa kramar!

  9. Susanna

    Vilket äventyr!
    Det är kul att följa er resa via bloggen:) Hoppas ni får en fin (men annorlunda) jul i Karibien!
    //Susanna (Emelies fd korridorare)

  10. Katarina

    Så härligt att läsa om er överfart. Stort grattis och bra jobbat!! Hoppas ni får det riktigt skönt och härligt i Karibien. Kram från Katarina & Dennis på Resolute.