Fest, fisk och frukt – Martinique & Dominica

Skrivet av Marcus

Dear non-swedish speaking readers. It seems as though I prefer spending time away from the keyboard here in the Carribean, and simply do no longer feel up to the task of catching up with the translation of previous posts. I hope that google translate (translate.google.com) does a good enough job so that you can still follow us. Please don’t hate us for it…

För ovanlighetens skull så seglar vi hela vägen till Martinique och kan njuta av det. Vi kommer fram i kvällsljus och ankrar bakom Loupan i lagunen som omger Le Marin på öns södra sida. Vi får en lätt shock av mängden båtar, men som tur är finns det gott om plats åt oss också. Inklareringen är löjligt enkel, och rimmar illa med de ”invandringsproblem” som utspelar sig i Europa för tillfället. Trots att detta nu är inträde till EU-land består inklareringen av att fylla i våra uppgifter i en dator på marinakontoret och betala en receptionist för att ge utskriften en stämpel. Ingen tittar i våra pass. Men vi klagar inte :-)

Otroliga mängder båtar i Le Marin...

Otroliga mängder båtar i Le Marin…

...men som tur är finns det plats för fler.

…men som tur är finns det plats för fler.

Det är fantastiskt att vara tillbaka i Frankrike, och jobbigt att vara tillbaka i Frankrike. Som tur är kan faktiskt förvånandsvärt många bra engelska, och mataffärerna är som man känner igen dem från hemma. Kravlösheten sköljer över oss och vi kommer ner ännu mer i tempo. Det bästa med Le Marin är att en av mataffärerna ligger nere vid vattnet så att man kan köra ner matvagnen ända till jollebryggan. Vi bunkrar upp med det vi kan, strosar runt lite i Le Marin och suktar i båttillbehörsaffärerna som har ett fenomenalt utbud.

Såklart man tar med vagnen till parkeringen...

Såklart man tar med vagnen till parkeringen…

Medan vi ligger i Le Marin så får vi reda på att Swede Dreams är på väg in från Atlanten. Det blir ett kärt återseende när de ankrar upp strax bakom oss en morgon. Dock lite märkligt att deras drygt 50 fot långa båt som var så enorm i Europa nu verkar ha krympt, för här så den inte alls lika stor ut. I viken ligger nu även Sea Bee, så när Loupan bjuder in till sundowner och även Swede Dreams bjuds in så får vi flytta allt till den större sittbrunnen på Sea Bee.
Fiskelyckan hade varit med Swede Dreams under deras sista dagar på överfarten, och Carlos stolthet var den 2,5 meter långa svärdfisk de dragit upp. Med både kyl och frys fulla med svärdfisk bjuds det in till grillkväll dagen efter, med den första potatisgratäng vi ätit på ett drygt halvår. Mums!

Svärdfiskfiléer. Men bara en bråkdel av fisken de kommer från.

Svärdfiskfiléer. Men bara en bråkdel av fisken de kommer från.

Nu ville vi ut och bada lite, så vi flyttar ut i bukten utanför lagunen och ankrar vid byn St Anne. Strax därefter kommer en morgon även Nanny in från sin Atlantöverfart. Vi stannar till på väg in till St Anne, men blir kvar hela dagen i deras sittbrunn med champagne för att fira. Medan de sover middag åker vi slutligen in till byn St Anne. Nu är det karnevalstider och här får vi en försmak, även om det stora hola-baloot sker i huvudstaden Fort de France. Sedan åker vi hem igen och bjuder Atlantseglarna Nanny på den svärdfisk vi fått av Swede Dreams.

En del av den vackra stranden vid St Anne.

En del av den vackra stranden vid St Anne.

Karnevalen i St Anne.

Karnevalen i St Anne.

I Le Marin sprang vi även på David och Jacks på båten ”The Don”, som vi delade brygga med på Lanzarote. När vi sedan låg ute i St Anne bjöd de med oss när de hyrt bil och skulle åka runt på ön. Självklart tackade vi ja! Kul att snacka om överfarten och allt annat som hänt sedan sist. Det blev en trevlig rundtur som avslutades med att besöka karnevalen i huvudstaden Fort de France. Det var helt smockfullt med bilar, till och med avfarterna från motorvägen användes som parkeringsplats. Karnevalen pågår från söndag till onsdag med olika teman: multicolor, burlesque, svart/rött och svart/vitt. Vi var där på den svart-röda dagen, och i princip alla i publikhavet var klädda i svart och rött. De flesta killar var klädda som tjejer och många av tjejerna vär klädda rätt utmanande, så vi undrade lite hur det hade sett ut på burlesque-dagen. Det var otroligt häftigt att uppleva den folkfest som pågick, även om vi var rätt nöjda efter en timme. Man börjar bli gammal…

Rött och svart tema.

Rött och svart tema.

Nöjd karnevalsbesökare i Fort de France.

Nöjd karnevalsbesökare i Fort de France.

Karnevalsväder i Karibien.

Karnevalsväder i Karibien.

Nu ville vi vidare och flyttar båten de tjugofem distansen till Fort de France. En ganska liten ankringsplats nedanför fortet som jag antar har gett staden dess namn, med en färja som passerade nära aktern och drog upp svall. Som tur var gick den inte på natten, men vid sextiden på morgonen så blev man väckt av gungandet. Staden såg väldigt annorlunda ut utan karnevalen och hade förmodligen mer att erbjuda än vi orkade utforska. När vi så skulle ge oss av åkte vi över med jollen till Swede Dreams då det förmodligen var sista gången vi skulle se dem på länge. När vi sedan ska tillbaka till Emma ser vi hur en italiensk super yacht (dvs äckligt stor båt) först draggar och sedan får upp en rostig tank runt ankaret. Vi och Carlos från Swede Dreams åker över och spenderar nästan en timme med att försöka få loss järnskrotet. När vi sedan kommer över till Emma och ska dra upp vårat ankare så har även vi fått bottennapp men i form av ett stort korallhuvud. Carlos får rycka in igen och lyckas knacka loss det med en hammare. Tur att han ändå var ute med jollen :-)

Jollekaj i stället för jollebrygga. Något för Stockholm kanske...?

Jollekaj i stället för jollebrygga. Något för Stockholm kanske…?

Fort de France utan karneval.

Fort de France utan karneval.

Stadens vackra biblioteksbyggnad.

Stadens vackra biblioteksbyggnad.

Fiske(o)lycka.

Fiske(o)lycka.

Nästa stopp hade vi inga förväntningar på, men det visade sig vara en riktig pärla. Staden St Pierre på norra Martinique var tidigare den kulturella och kommersiella ”huvudstaden” på ön med 30 000 invånare tills ett vulkanutbrott utplånade hela staden på ett ögonblick med ett pyroklastiskt moln 1902. Den enda överlevande satt i stadens fängelse… Idag bor där bara 5000 personer och är en mysig by med vacker strand och den höga gröna vulkanen Mt Pelé i bakgrunden. Vi hade bara tänkt att ha det som ett mellanstopp på vägen till Dominica, men gillade det så mycket att vi blev kvar en natt till. Den extra dagen använde vi till att traska en halvtimme upp mot vulkanen och besökte det lokala romdestilleriet Depaz. Otroligt vackert beläget på bergssluttningen med utsikt över havet och vulkanen i ryggen med ett vackert parkområde och herrgårdsbyggnad. Man fick vandra omkring fritt på området och vid herrgården fastnade vi vid ett par enorma mangoträd som hade drösvis av fallfrukt. Emelie fick bara i sig två mangos medan jag slaffsade i mig säkert fem. Mums! Tyvärr fanns inga skyltar om öppettider, så när vi kom till butik och provsmakning i slutet av rundan så hade de precis stängt. Surt, men då blev det å andra sidan gratis…

Vackra St Pierre...

Vackra St Pierre…

...med Mt Pelé i bakgrunden.

…med Mt Pelé i bakgrunden.

Trappan till det som en gång varit stadens teater.

Trappan till det som en gång varit stadens teater.

Vacker herrgård på plantagen.

Vacker herrgård på plantagen.

Mums med mango!

Mums med mango!

Destilleriet.

Destilleriet.

Men nu kunde vi inte dröja mer. Näste gäng med gäster skulle snart komma till Guadeloupe och innan dess ville vi hinna med ett par dagar på Dominica. Överfarten bjöd på mycket varierat väder. Vindstilla varvat med 17 m/s och hällregn. Bakom Dominica hamnade vi sedan i helt blankt vatten och vi ser vad vi tror var en knölval ligga i ytan en bit bort. Tyvärr dök den när vi kom närmre, och kameran hann inte komma fram i tid.

Regn och vind...

Regn och vind…

...varvat med stiltje.

…varvat med stiltje.

När vi så kommer fram till Prince Rupert Bay och staden Portsmouth på norra Dominica (alltså inte Dominicanska Republiken) nära skymningen så är det betydligt fler båtar och mindre plats än Marcus kom ihåg från förra besöket. Men så är det kanske också lättare att hitta ankringsplats med en Vega… Här har de seriösa boatboysen slagit sig ihop i en förening och delar upp kunderna mellan sig och tar hand om säkerheten i viken. Ett otroligt bra initiativ som verkligen gjorde att bemötandet blev proffsigt utan att bli turistigt. Killen som möter oss utanför viken heter ”Eric Spaghetti” men jag undrar om Albert som jag hade att göra med sist jag var här finns kvar. När vi sedan ankrat klart kommer han till oss i sin båt. Han kände faktiskt igen mig och visar stolt att han liksom jag har en större båt än sist vi sågs.

På kvällen har deras förening en grillkväll på stranden och vi bestämmer oss för att haka på. Lite drygt 150kr för grillad fisk och kyckling med tillbehör och så mycket rumpunch man kan dricka. Vi har det supertrevligt med andra ”yachties”, dvs sådana som vi, och det hela slutar med efterfest i våran sittbrunn tillsammans med norrmännen Vegard och Christoffer som ligger bredvid oss på ankringen med sin Vega Ruth. Viss nostalgi från min sida, även om jag morgonen efter märker att jag blivit äldre.

PAYS - Portsmouth Association for Yacht Services... typ.

PAYS – Portsmouth Association of Yacht Security.

Det dröjer ända till två på eftermiddagen innan vi (mest på grund av Marcus…eller romen) lyckas ta oss till tullen och officiellt ta oss in i landet. Mycket förenklad process som sparar oss tid, men tyvärr ingen stämpel i passet. Eftermiddagen spenderar vi med att Albert tar oss på en tur upp på Indian River som rinner ut i viken. Det är ett naturreservat så det blev en stilla färd med enbart åror genom otrolig grönska. Det hade varit ännu mera stilla om vi inte delat båten med ett gäng amerikaner, men man kan inte få allt.

Vackert och stilla.

Vackert och stilla.

Häftiga rötter.

Häftiga rötter.

Känner ni igen huset från Pirates of the Carribean 2?

Känner ni igen huset från Pirates of the Carribean 2?

Hamnar i slang med en annan Local, Lilly (kille), som har ett guesthouse uppe i bergen. När vi senare kommer tillbaka till båten så ligger det massor av frukt i sittbrunnen, helt gratis! Tänk att ha grapefrukt, papaya och passionsfrukt i överflöd i sin egen trädgård. Vi spenderar en dag med att strosa runt i staden och komplettera Lillys gåvor med lite grönsaker och käkar lunch på ett lokalt hak innan vi tar en jolletur två sjömil bort till Secret Beach. Det är en liten strand helt omringad av branta bergsväggar och kan bara nås med båt. Tyvärr var det ett annat par där, och de tyckte nog likadant som vi. Tyvärr alltså. På kvällen tar vi oss sedan över till den tyska båten Venga och dess ägare Daniel och Eva. Vi har träffat dem flera gånger både i Europa och på den här sidan Det Stora Blå, men aldrig riktigt pratat med dem. Deras båt har de byggt från ett tomt skrov de senaste åtta åren och den är fortfarande inte klar. Till skillnad från många andra i samma läge så har de kommit långt, gjort det otroligt bra och genomtänkt och ska dessutom fortsätta bo i den när de kommer tillbaka till Tyskland. Hoppas verkligen att vi kommer träffa dem igen framöver, för det blev en mycket trevlig kväll.

Kan ni gissa frukterna?

Kan ni gissa frukterna?

De här borde ni ju kunna i alla fall...

De här borde ni ju kunna i alla fall…

På väg till Seacret Beach.

På väg till Secret Beach.

Mysig strand.

Mysig strand.

Vår sista dag på Dominica spenderade vi i minibuss med ett annat gäng amerikaner. Vi började med att besöka huvudstaden Roseau där vi passade på att bunkra rom och mango. Sedan gick färden vidare upp i bergen till Trafalgar Falls, ett högt tvillingfall. Vi klättrade över de stora stenblock som utgjorde flodfåran och tog oss slutligen till basängen under det mindre av fallen. Härligt med bad i färskvatten, och omgivningarna gjorde det inte sämre. Dagen avslutades sedan med en kall öl på en strand på väg tillbaka till båten. Dominica räknar vi nu verkligen till en av Karibiens riktiga pärlor. Mycket vänlig befolkning som inte är det minsta påträngande och naturen är spektakulär bortom beskrivning. Gillar man natur och vandring ska man absolut åka hit.

DSC_1363

Roseau.

DSC_1421

DSC_1393DSC_1406 DSC_1404

Igår (motor)seglade vi så upp de fyrtio distansen till Guadeloupe där vi nu ligger i marina i Pointe á Pitre. Här har vi spenderat dagen med att städa båten och på andra sätt göra oss redo för återbesök av våra vänner Therese och Fredrik som senast var med oss i Nederländerna för sisådär jättelänge sedan. Så förvänta er ingen uppdatering på minst två veckor…

7 tankar om “Fest, fisk och frukt – Martinique & Dominica

  1. Jeanette Liljekvist

    Hej på er!

    Hur går det för er? Antar att ni har det fantastiskt och upplever så mycket att ni inte hinner skriva på bloggen och uppdatera oss som är så himla nyfikna :-)

    Vi kastar loss i nästa vecka!

    Kram på er

  2. Gunn Haraldseid

    Hei Marcus og Emelie!
    Jeg ser dere har truffet Vegar og Christoffer fra Norge – hils dem så masse fra oss i Isvik – om dere treffes igjen!

    Klem fra mamma Gunn

  3. Peter Magnsjö

    Ni ser ut att ha det helt magiskt! Verkligen fina bilder. Vi pratade med Ulla och Pelle förra söndagen i nästan en timme om båten och vad som behöver göras. Det börjar kännas lite pirrigt då det bara är 108 dagar innan vi sticker.

    Sköt om er och ha det fortsatt bra.

  4. Köttig bror

    Å ni fina små!

    Jag har noterat att ni ännu efter så lång tid i den u-ländska piratvärlden saknar fräna djungelaccessoarer. Det må ni ordna. Det är viktigt att digna av tingeltangel runt alla lemmar på kroppen när man drar land och rike runt och lever fränt liv. Kanske en drös tatueringar skulle sitta fint också…

    I övrigt är det väldigt norrländskt där jag håller till. Massor med snö och behagligt kallt och mörkt. Men vi har fått några underbara skiddagar i fjällen och skridskodagar på Storsjön.

    Och Bjenn har minsann lärt sig prata i helgen. Det bara small till. Framförallt har han blivit duktig på att tala om när han vill äta och när han vill titta på tecknade bussar och traktorer på Youtube. Vi har åkt pulka idag också, men mest för min skull. Bjenn pep ganska mycket när det sprutade snö på honom.

    Hursomhelst, det är så kul att läsa era inlägg. Jag ska förresten se om jag kan påverka hur kommunen utfärdar alkoholtillstånd. Men då måste ni ju flytta hit för att få ut något av det, haha.

    Nu ska ni åka till något äckligt land som omväxling tycker jag. Colombia kanske lockar lite…

    Gas på er!

  5. Tina Kockum

    Kära Emelie o Marcus,
    Det låter sååååå härligt! Det måste vara helt fantastiskt att få uppleva det ni gör!

    Jag har försökt att skriva flera gånger men misslyckas oftast att få iväg kommentaren…. Minns inte vad ni har fått…
    Grattis till förlovningen!!!
    Vi är i Albufeira sedan två veckor o har två veckor kvar. Vi har inte samma underbara väder som ni, men vissa dagar är det iaf 20 grader o sol!! Inte fel!

    Var rädda om er! Krama varandra o njut!!!
    Vi tänker mycket ofta på er!!

    Stora kramar
    Tina o Christer

  6. Jeanette Liljekvist

    Åh så kul att höra från er, ni verkar ha det alldeles, alldeles underbart! Så spännande att läsa om allt ni har för er och försöka bilda sig en uppfattning om allt. Sköt om er, hemma här ligger snön kvar… och idag är det minusgrader (igen) vi som bara längtar efter våren :-)

  7. Elisabeth Norberg

    Alltså undrar jag hur ni ska kunna klara av att acklimatisera er i Sverige vid återkomsten. För en som sitter hemma och läser er dagbok så känns det som sagovärlden. Vilket äventyr som jag skulle unna alla som har möjligheten. Själv njuter jag av att läsa och se era bilder.