Från Irland till Manx

Från början hade vi planerat att göra som Lea och segla från Kinsale till Dublin i ett svep, men vid det här laget har vi blivit bra på att ”ombestämma” oss. För sista dagen i Kinsale så kom en nygammal bekantskap in i hamnen, den norska båten Celsius som vi bara sett i hamnen på Horta innan. De hade kommit den här vägen när de var på väg söderut förra året och nämnde att i den som de tyckte mysiga hamnen Kilmore Quay kunde man köpa hummer direkt från fiskarna och i och med det ombestämde Emelie att ‘dit måste vi åka!’. Så så fick det bli. Och det ångrar vi inte för en sekund. För att hinna med att se på fotbollsmatchen mot Italien och sedan matcha tidvatten och vindar blev det en nattsegling. Och vi seglade faktiskt nästan hela vägen. Nordlig vind längsmed sydkusten gjorde att det inte var några vågor. Nästan lite ovant men samtidigt mycket välkommet.

Kilmore Quay är en mycket mysig by. Man får gå i en muddrad ränna in mot pirarna där man svänger skarpt och passerar mellan pirarna där mängder med stora fiskebåtar ligger förtöjda. Celsius står inne i marinan och tar emot oss, och de har redan varit hos hamnkaptenen och kan visa oss till rätt plats direkt. Fick ett tips från en engelsman i Kinsale att här skulle man passa på att tanka då diesel bara kostade 80 cent per liter. Viss skillnad mot de 15-17 kr vi betalat i Sverige… Celsius köper direkt två humrar och vi får gå över till deras båt för att gå kokningskurs. Vi strosar lite i byn och sover ikapp lite grann innan vi går tillbaka till deras sittbrunn för att avnjuta hummer. Den fantastiska Irländska vänligheten gör sig påmind, för under eftermiddagen har Celsius sprungit på den fiskare de köpte hummer av sist de var där, och då han känner igen dem så får de en hink med krabbklor för det facila priset av en Guinness på puben. Det blir en mycket trevlig kväll och Emelie var lyrisk över maten. Måste erkänna att även jag tyckte att hummern var god, men krabbklorna fick de andra äta upp.
I och med att det är en aktiv fiskehamn så fanns det fler fisksugna individer i hamnen. Varje gång en fiskebåt kom in så såg man snart huvudet av en säl dyka upp bredvid. Gulligt när sedan en av dem ligger och gôttar sig på båtrampen tvärs över från vår brygga.

Nydödad hummer.

Nydödad hummer.

Megamums enligt Emelie. Gott enligt Marcus.

Megamums enligt Emelie. Gott enligt Marcus.

IMG_3732

Myshäng i hamnen.

Dagen efter visar sig det Irländska vädret från den sida man mer hade förväntat sig. Regn och dimma. Vi håller oss i båten större delen av dagen, men vi vågar oss ut en kortis och går till puben. Äkta pub! Det är söndag och ingen fiskare är ute på havet utan verkar sitta här istället. Vi sätter oss i ett hörn varifrån vi kan se flödet av dryck över bardisken, gaelic football på tv (som en blandning mellan fotboll och rugby tror vi…) och en helt fantastiskt duktig ung trubadur. Killen som sitter närmast på bilden sitter inte med sin första öl och whiskey. Han klättrade ner från stolen när han skulle ut och röka, och senare frågade han mig om jag kunde hjälpa honom att rulla en cigarett. Det tog en stund innan vi fattade varför men när han försökte själv så var det inte mycket motorik kvar. Det var lättare att greppa ölglaset. Men återigen var alla supertrevliga.

Lokalare pub får man leta efter.

Lokalare pub får man leta efter.

Dagen efter plockade vi fram våra cyklar och gav oss ut på landsbygden. Det var jättemysigt att kunna ta sig lite längre in på land och det blev en härlig tur på säkert två mil. I hamnen hade vi fått lite vibbar av Sandvik på Öland, men ett par kilometer in på turen övergick det till Skåne. Börjar vi längta hem kanske? Lite märkligt att vi så länge varit beroende av en bra jolle för att ta oss runt, medan nu är den nerpackad och cyklarna har blivit vårt viktigaste transportmedel igen. Celsius blev en trevlig men kort bekantskap. De gav sig av nu redan på eftermiddagen för att ta sig vidare norrut. Även om det är trevligt att träffa så mycket nya människor så längtar vi hem till gamla vänner igen.

Cykeltur på Irländska landsbygden.

Cykeltur på Irländska landsbygden.

Nu är vi tillbaka i tidvattenland på riktigt och när man rundar hörnet på Irland så gäller det att ha rätt tajming om man ska komma någonstans. Ovana så går vi upp till hamnkontoret för att kolla med lokalborna om vi har tänkt rätt. Till vår hjälp har vi en Reed’s Nautical Almanac från 2007 och tidvattentabeller från plottern och internet. Hamnkaptenerna var supertrevliga och det var knappt att vi kom därifrån. Tidvattnet var det enklaste, ”tre timmar innan högvatten”. Men sedan fick vi tips om att väderbojarna i Irländska sjön har twitterkonton och twittrar ut väderobservationer var tjugonde minut. Koolt! Något för sjöfartsverket hemma kanske? Dessutom visade han oss en fantastisk guidebok på nätet som vi kan rekommendera för alla som tänker besöka Irland och Storbrittanien: inyourfootsteps.com

Alltså, tre timmar innan högvatten gav vi oss av. Lite synd att det innebar klockan fem på morgonen, men tur att det inte var tre… Ovant med så mycket dagsljus på dygnet men något som man nu är väldigt tacksam över då det i vanlig europeisk ordning ligger svårupptäckta bojar för hummertinor precis överallt. Tidvattnet gav oss ordentlig medskjuts, men av samma anledning får man sex timmar senare ordentligt emot så vi hade planerat att gå in i staden Arklow för att vänta. I Arklow går man upp i en flod med två marinor i basänger som går in från hamnen i sig. Vi hade fått veta av marinakillarna i Kilmore Quay att det skulle finnas flytbryggor i hamnen, men de var fullbelagda så vi fick ge oss in i en av basängerna. Jäklar vad trångt det var, och ingen uppenbar plats, men vi lade oss på en långsidesplats som det stod private på och letade upp hamnkaptenen. Han var jättetrevlig och när vi sa att vi bara skulle vänta ut nästa tidvatten så fick vi ligga kvar och i stället för hamnavgift skulle vi göra en donation nästa gång vi såg en insamlingsbössa för sjöräddningen. Arklow var lite av ett bottennapp, så det var skönt att vi bara planerat in ett stop på sex timmar. Stan kändes rätt nedgången, så vi spenderade större delen av tiden på ett café i ett köpcentrum nära båten.

När tidvattnet sedan åter var med oss klockan sex på kvällen gav vi oss ut igen. Och nu var det verkligen ström med oss. Som mest loggade vi drygt elva knop över grund och med uppåt tolv sekundmeter i ryggen var det inte helt avslappnande nu när vi var så ovana. Vi saknade Atlantens dyning istället för dessa korta stampiga vågor. Kallt har det också blivit så alla underställ vi har åkte på. Efter att vi besökte Cork i Irland så hade vi insett att vi inte direkt längtade efter storstäder och när Lea pratade så varmt om Isle of Man så valde vi att åka dit istället för till Dublin. Vi kom in till Peel på Isle of Mans västkust klockan elva på förmiddagen och fick ligga en timme på boj utanför då hamnen bara är tillgänglig två timmar på var sida om högvatten.

I väntan på högvatten utanför Peel.

I väntan på högvatten utanför Peel.

Isle of Man är en kronbesittning som lyder under drottningen men ändå inte tillhör Storbrittanien, som egentligen är en felaktig benämning eftersom Storbrittanien inte är ett land utan den största av de Brittiska öarna. Knepigt? Kolla in den här videon som förklarar allt mycket bra :-)

Som vanligt efter nattseglingar så var vi helt slut. Efter en dusch tog vi en promenad runt stan och tog en lunch vid stranden. För första gången i våra liv kom vi i kontakt med något som annars bara blivit omnämnt i engelska komedier: kippers. Så självklart fick det bli en macka med denna rökta sill till lunch. Gott, men hade varit godare om de skurit bort ryggfenan innan den hamnade i mackan. Eftermiddagen kraschar vi i båten ett par timmar innan vi beger oss till puben för att se på fotboll igen. Framför en tv satt vi och tittade på Sverige-Belgien och på de andra visades Irland-Italien som övriga besökare ville titta på. Det var lite roligt att de två avgörande målen i respektive match skedde med bara ett par sekunders skillnad där vi två först skriker ”Neeej!” för att direkt efter höra ett rungande ”Yeees!” från alla som satt bakom oss. Maten var för övrigt över all förväntan. Jag åt ett långkokt lammknä med vinbärssås och Emelie den lokala råvaran queen scallops (queenies eller mini-kammusslor på svenska) i vitlöks- och baconsås. Mycket bättre än den prisbelönta och dyrare seafoodrestaurang vi besökte i Kilmore Quay. Så om ni kommer till Peel någon gång så rekommenderar vi ett besök på The Creek Inn.

Kippersrökeri direkt utanför marinan.

Kippersrökeri direkt utanför marinan.

Vart kippersen sedan hamnar.

Vart kippersen sedan hamnar.

Inte många ville se Sverige-matchen.

Inte många ville se Sverige-matchen.

Mums!

Mums!

Idag har vi sovit ikapp, käkat krabbmacka till lunch på piren där vi sett en fiskebåt lasta av låda efter låda med krabbor och vandrat upp på kullarna runt stan innan vi åter besökte samma pub som igår till middag.

Utsikt ner över Peel Castle och Peel.

Utsikt ner över Peel Castle och Peel.

Herre på täppan...

Herre på täppan…

Vi hade hoppats på att få någon mer dag här, men nu är det åter det lynniga vädret som styr. Vill vi inte kryssa eller riskera att bli kvar en vecka är det därför bara att ge sig av imorgon. Så trots att det är midsommar så kommer vi att lämna hamnen när de öppnar porten vid lunchtid imorgon och ge oss av mot Bangor utanför Belfast på Nordirland. Lite annorlunda mot midsommar förra året.

Stensunds gästhamn

Stensunds gästhamn

3 tankar om “Från Irland till Manx

  1. Håkan Österlund, Upplands Energi, ex Vattenfall

    Hello.
    Kul att läsa om era äventyr!
    Måste kommentera när ni nu var i Peel, en plats jag besökte för att par veckor sedan med MC. Jag var på IoM o kollade TT-racingen. De kör galet fort. Fin ö med trevligt folk.
    Lycka till med slutdelen av resan o välkomna hem ☺
    /Håkan

  2. Ann-Kristin

    Glad midsommar till er båda. Det är så kul att följa er resa. Nu regnar det i Härliga Härjedalen men solen har nyss visat sig och 20 gr i regnet.