Leguaner, pelikaner och superyachts

Trots ambitionen att på den här bloggen göra precis motsatsen så kommer det här inlägget att väldigt mycket få karaktären av en rätt upp och ner reseberättelse. Samtidigt så är det faktiskt rätt talande för de senaste två veckorna, då vi har haft våra vänner Therese och Fredrik på besök och betett oss som riktiga turister.

Första dagen med våra gäster var det i princip vindstilla, så vi passade på att motorera ut till ön Marie Galant. Det är en nästan helt rund och ganska platt ö med ett stort grunt område passande för ankring utanför byn St Louis. I det klara turkosa vattnet kunde vi tydligt se botten och ankaret, och längs kusten svepte en vit sandstrand kantad av hus. Perfekt första stopp. Efter lite bad jollar vi in till byn och äter en god middag på en restaurang som Loupan tipsat om. Dagen efter var det söndag, och vi räknade inte med att någonting skulle vara öppet, så vi puttrat över till grannviken Anse Canot. En mycket bildskön bukt med enbart ett fåtal andra båtar. Vi tar jollen in till stranden och leker barnsligt länge i de roliga brytande vågorna. Dock krävdes det lite teknik och tajming för att få iland och ut jollen utan incidenter.

DSC_1437

Färjekajen i St Louis dubblar som jollebrygga.

DSC_1530

Stranden Anse Canot.

D

Barnsligt roligt!

Dagen efter hyr vi en bil i ett skjul av en rundlagd man som inte kan ett ord engelska. Vi chansar med vad som ska skrivas vart på uthyrningsformuläret och blir sedan förvånade när han inte går dit vi trodde var uthyrarens parkeringsplats. I stället för en förväntad modern Peugeot eller liknande så får vi en äldre Dacia Logan där motorvarningslampan lyser och hastighetsmätaren inte fungerar. Men den gick att köra hela dagen, och vi såg ändå inte så många hastighetsskyltar längs de näst intill öde vägarna. Vi besökte öns huvudstad Grand Bourg, hittar en fantastisk badstrand, äter lunch på en annan dito, besöker ett romdestilleri som stängde när vi kom dit (kl 13, ”no,no. Ferme!” vilken kundservice…), besöker ett sjunkhål med naturligt stenvalv och återbesöker Anse Canot för att leka i vågorna en gång till. Tillbaka på båten så lyckas vi dessutom se vår första Green Flash till sundownern. Det är ett fenomen som man kan se när solen går ner på en klar himmel, och precis när den försvinner under horisonten så blir den grön.

DSC_1461

Gulligt bageri i Grand Bourg.

DSC_1462

Vissa kontraster i byggnadsstandard.

DSC_1466

En av många vackra stränder på Marie Galant.

DSC_1483

Alla känner apan…

DSC_1496

God mat direkt på stranden.

DSC_1501

Imponerande naturformationer på norra änden av ön.

DSC_1520

Ännu en vacker strand…

Nästa stopp blev ögruppen Le Saints, och vi seglar dit! Viken vid huvudbyn, Bourg des Saintes, är tyvärr ganska djup och har ankringsförbud, så det gäller att det finns en ledig boj när man kommer dit. Det gjorde det inte, så vi fick fortsätta till en mindre vik bakom en spetsig sockertoppsklippa efter att Nanny ropat dit oss. Tyvärr var här också ganska djupt och det blev snabbt djupare längre ut, så vi försökte lägga oss så långt in vi kunde. Här var underbar snorkling längs kanterna av viken och vi fick en fin kväll ombord. Under natten vrider den lilla vinden som är rakt emot, och vi vaknar i gryningen till ankarlarmets tjutande. Vi blir stående en lång stund i sittbrunnen för att se till att vi inte krockar med någon av de andra två båtarna som är mycket nära oss, eller driver upp med rodret på stenarna längs strandkanten. Lite nervigt, men allt gick bra. Under frukosten ropar vi upp de andra svenskbåtarna som låg på boj och genast säger Loupan att det finns en ledig, så vi ställer frukosten åt sidan och sliter upp ankaret medan Loupan åker och håller i bojen med sin jolle. Underbart med vänner!

DSC_1539

Den lilla ankringsviken på Le Saints. Notera att de båda katamaranerna inte riktigt pekar åt samma håll.

Precis bredvid våran boj ligger ett vrak av en färja (typ vaxholmsbåtsstorlek) som i det klara vattnet var ett fantastiskt snorklingsställe trots djupet på cirka 15 meter. Vi strosar runt lite i byn och träffar flera av de andra svenska båtar vi lärt känna. Vi hade hoppats kunna hyra en bil för att se mer av den lilla ön, men det verkar som om att det är någon form av franskt skollov, så allt är redan bokat. Vi bokar bord på en restaurang som sedan visar sig vara en av de absolut bästa på resan, 1 Ti Bo Doudou. Tonfisk tartar, lätt grillad tonfisk med rödvinssås och grönsaksröra och creme brulé till efterrätt. Mums! Dagen efter traskar vi upp till ett fort som ligger på en kulle vid vikens mynning. Det är ett museum där man om man kan franska kan läsa på skyltarna om ett stort slag bland öarna där Fransoserna tydligen fick vrålspö av Britterna. Men även om man inte kunde läsa franska så var det värt ett besök, även med tanke på den fina utsikten från fortet och en hel del stora leguaner som hängde på området. Vi gör återbesök på den fantastiska restaurangen till lunch då de var fullbokade för middagen, och sedan har vi över Sea Bee på sundowner i sittbrunnen.

DSC_1545

Gullig bebyggelse i huvudbyn.

DSC_1555

Bra plats för en Piña Colada. Rom, ananasjuice och kokosgrädde.

DSC_1573

Magiskt god tonfisktartar.

DSC_1594

Franskt fort.

DSC_1593

Vår ”ankringsplats” på Le Saints.

DSC_1590

Även en del kryssningsfartyg hittade hit.

IMG_3506

Känner ni igen den här? Finns på bild ur en annan vinkel i inlägget om atlantöverfarten.

IMG_3520

Små ödlor…

IMG_3505

…stora ödlor…

IMG_3503

…och större ödlor.

DSC_1601

En av våra favoritrestauranger på resan.

IMG_3527

Nigel?

Nästa stopp på tur var vid Pidgeon Island på Guadeloupes västkust, där det finns ett marint reservat som ska vara mycket bra för snorkling. Återigen lite bök med ankringen, men får till det på andra försöket. Vi börjar lära oss att om det inte känns bra på en gång så är det lika bra att ankra om direkt snarare än strax innan solnedgången. Vi går iland, men det var inte mycket att se. Vi sätter oss på en restaurang och tar en sundowner med utsikt över havet och får se Green Flash igen. Vi blir kvar på restaurangen och får återigen en mycket god middag. Dagen efter tar vi jollen ut till Pidgeon Island och snorklar. Helt fantastiskt! Så fort man kommer i vattnet så kryllar det av fisk runt en, och då det inte är mycket mer än tre meter djupt och vattnet kristallklart så är det den bäste snorklingen vi haft under resan. Vi hade tänkt att dyka här, men när snorklingen var så bra så tyckte vi inte längre att det behövdes. Efter en lunch på båten så fortsätter vi att snorkla inne mot fastlandskusten, och även om vattnet var grumligare så såg vi väldigt mycket ändå. Vad sägs om fem drakfiskar, tre humrar och en muräna på samma korallhuvud? På kvällen kommer Nanny över på sundowner som övergår till middag och en mycket lång och lika trevlig afton.

DSC_1617

Vackert! Och solnedgången går inte heller av för hackor.

D2

Har ni jollar i akvariet?

DCIM100GOPRO

Ser ni bläckfisken?

Dagen efter snorklar vi lite till inne vid stranden innan vi lättar ankar strax efter lunch och går den korta biten till Deshaies. Det visar sig vara en mycket djup ankringsvik, på båda ledder, vilket gör avståndsbedömningen lite svårare. Det blev heller inte lättare av att det för dagen blåste västligt! Första gången sedan norra Europa… I viken ligger även Loupan som vi följer med och äter pizza på kvällen. Eftersom det den här veckan verkade vara knepigt med hyrbil så hade vi lyckats boka en på nätet, men var tvungna att ta en taxi från Deshaies till svensk-hotellet Fort Royal för att hämta den. Självklart har vinden på förmiddagen vridit om till ostligt igen, så för att våga lämna båten hela dagen så åker vi först tillbaka och ankrar om åt rätt håll innan vi ger oss av igen. Vi börjar med att besöka den botaniska trädgården strax utanför Deshaies. Vackert, välordnat och helt klart värt ett besök även om allt står på franska. Efter det fortsätter vi på den väg som korsar Guadeloupes höga regnskogstäckta västra öhalva där vi tar en kortare djungelpromenad och stannar till vid ett vattenfall. Just detta vattenfall besökte jag (Marcus) med Mårten och mina föräldrar när jag var här förra gången, och därför visste jag att det ovanför det turistpackade vattenfallet fanns en liten badbar pool dit vi klättrade upp. Här plaskade vi runt i det klara svala färskvattnet helt själva och utom syn- och hörhåll från en busslast med turister bara tjugo meter bort.

DSC_1636

Martin och Markus, jag förväntar mig liknande orkidéer när jag kommer på besök nästa gång.

D5

Tyvärr sjöng de inte som för Kalle Anka på julafton.

DSC_1732

Färskvattenbad är najs! Kan färgen avslöja vem som varit här längst?

Dag två med hyrbil åker vi till en serie mer spektakulära vattenfall på södra änden, Chutes du Carbet. Vägen dit var spännande, med enbart kortare stunder på högre växel än ettans. Vi hade kunnat spendera ett par dagar med vandring här då det enligt kartan fanns gott om leder och det var ett för vandring behagligt klimat här på högre höjd, det vill säga lite svalare. Lite längre nedströms fanns det en bassäng för bad, Paradise Pool. Vi stannar först till och badar i en egen liten bassäng, men går sedan ner till huvudattraktionen. Det var väl värt besväret att knö sig in med de andra turisterna här, för det var mycket vackert! Mycket plask och lek innan vi ger upp och åker hem igen. Då det är vår sista kväll med våra gäster så slår vi på stort med rum punch, rödvin och grillad entrecôt som avslutningsmiddag.

DSC_1716

Chutes du Carbet.

DSC_1746

Paradise Pool.

DCIM100GOPRO

På andra sidan vattenfallet.

Så blir det dags att packa ihop våra gäster i jollen och sedan i bilen för att åka över till Guadeloups östra öhalva. På vägen passerar vi ett romdestilleri som verkade vara under utbyggnad. Märkligt nog får vi fritt strosa runt i den stillastående fabriken. Det blir därför ett ganska kort besök innan vi fortsätter till stranden vid staden St Francois. Det var här jag (återigen Marcus) låg med min Vega när mina föräldrar kom på besök under förra resan. Men det blir inte så mycket nostalgi för min del då vi bara håller oss på stranden för lunch, bad och sol innan det är dags att köra vidare till flygplatsen. Tack för två roliga veckor!

DSC_1764

Semesterpackningen och semestrarna.

DSC_1769

Varför fattar inte McDonalds att det är så här deras restauranger borde se ut?!

DSC_1774

Bra avslutning på två veckors stressande.

Precis i närheten ligger ett superstort Carrefour så vi passar på att bunkerhandla lite. När vi fått ut allt till båten åker vi och lämnar tillbaka hyrbilen. Det var tydligen jättesvårt att få tag på en taxi klockan sju på en onsdagskväll, så vi får skjuts tillbaka av den danska receptionistens kompis Helle. Tack!
Vi ligger kvar i Deshaies två dagar då vi mest tar det lugnt och landar efter gästernas besök. Först får vi ett heldagsregn, så vi packar undan vår storhandling, inventerar vad vi har kvar i lagret, läser böcker och kollar på TV. Även om vädret är bättre dagen efter så blir det ännu lite datande och en skype-session med de där hemma innan vi klarerar ut och sedan åker över till Fragancia på sundowner. Blir ännu ett avsked då Janne nu ska vända söderut och vi fortsätter norröver. Men till sommaren kommer han ändå vara i Sverige, så vi har bestämt möte på Yxlan när vi passerar på vägen hem.

DSC_1784

Lite servicearbete. Det skiljer drygt tio år mellan dem. Bara en fungerar.

Som en efterreflektion måste jag säga att jag har en helt annan bild av Guadeloupe efter det här besöket jämfört med förra gången. Det är en mycket vacker ö med de lika vackra och olika Marie Galant och Le Saints på behagligt seglings- eller färjeavstånd. Spektakulär natur, bra infrastruktur, god mat men framförallt inte en enda snorkig fransman! Nästan alla vi stötte på kunde engelska, de som inte kunde försökte åtminstone och alla var trevliga. En otrolig skillnad från förra besöket för sju år sedan.

Tyvärr sover vi båda ganska dåligt sista natten, så vi är trötta och lite griniga när vi går upp tidigt för att segla till Antigua. Dock får vi fin segling. Vi motorseglar första halvan för att ladda batterierna och sedan blir det ren segling, om än med revade segel för komfortens skull. Trots det seglar vi om en Allures 39:a med fulla ställ.
English Harbour har förändrats mycket sedan sist. Den stora ankringsplatsen har krympt betydligt då det har tillkommit en stor syperyachtbrygga som tar upp halva viken. I vårt småtrötta tillstånd tycker vi att det känns lite väl trångt och väljer att i stället gå en sjömil extra och ankrar i Falmouth Harbour. Vi ankrar på grunt vatten nära stranden, men i solnedgången tycker vi att vi kommer lite för nära grannarna när vinden börjar dö ut. Irriterande, men vi flyttar ut på djupare och öppnare ankringsplats och sover sedan tungt hela natten. Tar en lugn morgon, vilket irriterar tullen när vi ska klarera in. Trevlig personal, men proceduren tar tid och kostar ganska mycket, så ett tips till er som ska hit är att först gå till Jolly Harbour och klarera in billigare där i stället. Strosar runt Nelsons Dockyard med ”lunch” på restaurang vid kajen vid tretiden och tittar på alla stora båtar.

DSC_1889

Nelsons Dockyard, English Harbour, Antigua.

DSC_1908

Marinakajen. Och en låda öl.

DSC_1814

Undrar vilken båt de började med…

Nu har vi varit här på Antigua i lite drygt en vecka. Planen var att i största möjliga mån göra så lite som absolut är möjligt. Och på sätt och vis verkade vädret hålla med, för fram till igår så har det blåst 10-13 m/s med en hel del kraftiga regnskurar. När det blåser så mycket vill vi ogärna lämna båten på ankare, men vi kände faktiskt inte att vi skulle ligga bättre inne in någon av marinorna heller. Vi satt bra i sandbotten, även om en hel del stenar gjorde att det rasslade något fruktansvärt genom kättingen framme i förpiken och tjutet i riggen kommer man ändå inte ifrån. Men det var skönt att ligga på en mer gles öppen ankringsplats, så vi kunde sätta ankarlarmet på 60 meter och ändå inte vara oroliga för att hinna dragga in i någon båtgranne. Så nu vet ni skärgårdsseglare därhemma att det går utmärkt att släppa kroken ute på en fjärd och ändå ligga tryggt i kuling :-)

DSC_1818

Total avslappning i Karibien.

En liten rolig anekdot är att vi innan det började blåsa som värst tog oss in i Antigua Yacht Club Marina för att tanka diesel och vatten. Vattnet var det inget särskilt med, förutom att det inte var särskilt gott, men dieselbunkringen var lite speciell. Vi fick ta och låna platsen från superyachten Athena som var ute på ”sea trials” och så kom det ut en kille med en liten pumpkärra och kopplade in sig på en rörledning i bryggan. Slangen var grov som en anaconda, och det var preciiiis att munstycket fick plats i tankhålet på ”lilla” Emma. Vi kände oss aningen felplacerade bredvid grannbåtarna…

DSC_1807

Athena ger sig ut…

DSC_1817

…och vi lånar hennes plats. Ser ni Emma? Det är den lilla båten till vänster. Skolådan är inte vår.

Med andra ord så har vi spenderat mycket tid med det som vi nästan glömt bort att man också vill hinna med på en ett år lång semester: ta det löjligt lugnt med böcker och TV-serier. Även om vi på grund av vinden kanske inte blev fullt så utvilade som vi hade hoppats. Trots att vi nu närmar oss slutet av vår Karibienvistelse så träffar vi fortfarande nya vänner. Senaste tillskottet var när Sea Quark ankrade i närheten av oss ett par dagar efter att vi kommit in i Falmouth Harbour. Självklart blev det sundowner och middag hos oss en kväll, och återbjudning hos dem några kvällar senare då vi även fick träffa ensamseglande Tyska/Sydafrikanska Silke då Marcus fick stor-spö i kortspelet plump.

Vi har ända sedan strax efter ankomsten till den här sidan Pölen (Atlanten alltså…) blivit en liten grupp av skandinaviska båtar som planerar att segla hem tillsammans, och enligt plan ska vi avgå från Jolly Harbour här på Antigua i början av maj. Därför tog vi i förrgår bussen dit för att kolla hur det såg ut och boka plats i marinan. Vi var tvungna att byta buss i huvudstaden St Johns, så då passade vi på att strosa runt där också. Väldigt spännande kontrast att komma från Falmouth och English Harbour där de flytande palatsen och lyxbilarna står på rad och kliva av på busstationen för att traska upp och ner på huvudgatan bland marknadsstånd och ruffiga affärer, för att sedan komma ner till shoppingkvarteret vid kajen för kryssningsfartyg där parfym- och diamantaffärerna låg på rad med flashiga caféer och restauranger. Vi bestämde oss för att hålla oss till det mer genuina och köpte en kycklingburgare och ribs från ett gatustånd till lunch, innan vi tog nästa buss till Jolly Harbour.

DSC_1840

Bästa lunchstället i St John.

Här var jag också en kort vända för sju år sedan, och redan då tyckte jag att det var ett konstgjort resmål, ungefär som om man försökt skapa ett mini-Fort Lauderdale för Floridabor som vill ha det som hemma fast borta. Intrycket var inte bättre den här gången, det såg likadant ut som sist fast mycket slitnare då inget verkade ha blivit underhållet. Men matvaruaffären var ändå lovande och nu har vi en plats bokad i marinan inför hemfärden. Vi passade även på i St Johns och gjorde något som vi borde ha gjort redan på Grenada eller Bequia, vi skaffade ett lokalt SIM-kort. Väldigt skönt att kunna kolla mail och väder från båten, eller för den delen att ladda upp det här inlägget, utan att först behöva gå iland och hitta en bar med bra internet. I Deshaies kostade det oss dryga hundralappen i kaffe för att få bra internet, och då känns inte trehundra för 5 GB så farligt när det räcker en månad…

I går förmiddags passade vi så på att åka över till English Harbour, och trots att det fortfarande var trångt så hittade vi en plats. Tyvärr började strax vinden att dra runt alla båtarna åt lite olika håll, och helt plötsligt var vi inte lika nöjda med platsen. Men vi ville ju ligga här några kvällar och njuta av lite vackrare utsikt än Falmouth hade att erbjuda och hänga lite på stranden. Efter att ha stått oroliga i sittbrunnen ett tag och blivit riktigt bittra medan blodsockret sjönk ner i fötterna så gav vi upp och tog jollen in till en strandbar för lunch. Och som så många gånger förr är det ofta bara ett annat perspektiv som behövs, för från jollen såg vi ut att ligga hur bra som helst.

DSC_1847

Hur man hanterar att man inte riktigt är nöjd med sin ankring.

På en höjd bakom English Harbour ligger en riktig turistfälla, restaurangen Sherlie Hights. Varje torsdag och söndag har de oljefatsband och på söndagarna en BBQ-night. Strax före solnedgången tog vi så åter jollen in till stranden och tog en brant stig upp genom bushen. När vi kommit nästan hela vägen upp stannade vi för att svalka oss på en liten klippa där vi njöt av utsikten över Falmouth och English Harbour medan solen gick ner. Och härifrån kunde vi nu se att vi hade den i princip bästa ankringsplatsen i viken. Perspektiv, som sagt… Det blev en mycket trevlig kväll med god mat, bra musik och massor med folk. Även om det hade varit mycket roligare om man hade kommit hit med ett gäng vänner istället för helt själva. Hoppas vi hittar några till nästa söndag.

DSC_1850

Vägen upp till grillkvällen.

DSC_1864

Svettiga men nöjda.

DSC_1868

Kan inte direkt klaga på utsikten.

Inom de närmaste dagarna tänker vi bege oss till Green Island på Antiguas östkust som ska vara mycket fint. Sedan blir det nog en till sväng förbi Falmouth Harbour eller Jolly Harbour för att bunkra lite och klarera ut innan vi fortsätter till St Martin dit våra nästa gäster kommer om två veckor.

6 tankar om “Leguaner, pelikaner och superyachts

  1. Anna-Lena

    Så många härliga bilder och reseberättelser. Verkar som om Therese och Fredrik snabbt anpassade sig till båtlivet:-) Fortsätt ha det bra så hörs vi på Skype snart. KRAM

  2. Elisabeth Norberg

    Jag tycker det är en extraordinär reseberättelse! Skulle önska att alla var så här inspirerande.

  3. Jeanette Liljekvist

    Åh! WoW! Gud vad härligt ni har det! Det låter också så bra att ni är flera som ”åker tillsammans” över Atlanten tillbaka, bra att ha båtar inom räckhåll ifall man behöver. Vi har som sagt bestämt oss för att gå ARCen i november och kommer vara på Irland/Skottland i början av juni. Är ni i närheten vill vi hemskt gärna träffa er. Varm kram Jeanette

  4. Ann-Kristin

    Det är jättekul att läsa era innehållsrika uppdateringar på nätet. Tack för att jag får följa med er.

  5. Köttig bror

    Oj oj oj vad det slinker ner mycket solnedgångssup i er. Hur stark är en sådan? Och går det verkligen att kombinera med djungelpromenader och klättring i palmer…?