Ny skärgård

Skrivet av Marcus

English version below.

Nu har vi äntligen kommit vidare! Två gånger dessutom. Men för att uppehålla den litterära spänningen så får ni allt vänta ett par stycken innan ni får veta vart.

Det blev ytterligare ett par dagar till i Cascais. En av dem utnyttjade vi till att tillsammans med Kuheli ta bussen till världsarvsstaden Sintra en halvtimme bort. Alltid roligt att åka lokalbuss ute på landsbygden, men med stadsbuss utan luftkonditionering på småvägar i gassande solsken var väl kanske inte så behagligt som man kunde hoppats på. Väl i Sintra knatade vi runt ett par timmar timmar. Stadshuset (tror vi att det var) var mycket utsmyckat, vi gick igenom en park och upp genom en typ skog till toppen av en höjd där det skulle ligga en morisk borg och ett färgstarkt slott. Mysig vandring, men på toppen visade det sig kosta enligt oss hutlöst mycket att gå innanför borgens murar. I en utställning strax utanför kunde vi se att det nog var mer av samma innanför som vi kunde titta på utanför, så vi gick till caféet i borgens vakttorn och tittade på utsikten istället. Vidare knatning till slottet som vi hade hoppats kunna titta på från utsidan var tyvärr dold av en park och skyltar som hotade om ännu dyrare avgifter. Så vi promenerade tillbaka ner istället. Och i vilket fall hade vi en trevlig dag i en vacker stad.

DSC_0155_1

Gissningsvis Sintras stadshus.

DSC_0162_2

Delar av Sintras moriska borgsruin.

Och så äntligen ändrade sig vädret! Eller, ja, det var väl som det brukade när vi väl vill vidare: vindstilla. Vi anade dock ett väderfönster med nordliga vindar på ingående, så tillsammans med Kuheli beslutade vi oss för att denna vindstilla dag åka motor ett dygn söderut till staden Lagos på Portugals Algarvekust. Det var trots bristen på vind en riktigt trevlig etapp. Det var varmt, solen sken på dagen och natten bjöd på en klar gnistrande stjärnhimmel. Helt otroligt att det kunde vara sådan skillnad mot stormen vi upplevde i Cascais. Vi har återigen börjat försöka fiska, men hittills har vi bara fångat fågel. Två gånger. Förra gången trasslade en mås in sin vinge i linan, men den här gången hade en annan lyckats få en av dragets tre trippelkrokar genom vingen. Det tog oss säkert en halvtimme att hålla fast fågeln, klippa av kroken från draget och trycka igenom den. Den flög iväg, och vi hoppas att vi gjort rätt och att den överlever. Är väl inte så jätteförtjust i fiskmåsar, men vill ju ändå slippa ha ihjäl dem…

Vi hade ingen tredje person som kunde fota när vi försökte befria fågeln. Men så här såg operationsbordet ut efteråt.

Vi hade ingen tredje person som kunde fota när vi försökte befria fågeln. Men så här såg operationsbordet ut efteråt.

Kuheli i solnedgången mellan Cascais och Lagos.

Kuheli i solnedgången mellan Cascais och Lagos.

Algarvekustens branta klippor.

Algarvekustens branta klippor.

Strax utanför Lagos ropade (så klart) Saloma upp oss på den nu för vårt lilla gäng så väl invanda kanal 68 på radion och hälsade oss välkomna från stranden. Marinan låg väl skyddad en bit in från havet, så det var nästan lite Falsterbo-känsla när vi gick den lilla kanalen in från kusten.

Kanalen på väg in till Lagos Marina

Kanalen på väg in till Lagos Marina.

I Lagos han vi inte med så mycket. Första dagen var vi rätt slut från nattpassen på vägen hit, så den spenderade vi utslagna på stranden. Dagen efter blev det så en vända på stan, som visserligen var fin, men kändes nästan mer turistig än Cascais. Eller så gick vi inte tillräckligt långt in från strandpromenaden. På sistone har vår starmotor krånglat lite, och när vi skulle lämna receptionspontonen och åka till vår plats så var det dock mycket värre än innan. Som tur var hade vi vår husmekaniker inte långt borta, så medan barnen från Kuheli kollade på film i vår akterhytt så hängde jag, Emelie, Jocke och Lotta över motorn och pillade isär startmotorn i köket. Den visade sig vara full av metallspån, så det blev en del funderande, samtal till mekaniker i Sverige och så småningom råd från en lokal mekaniker. Det samlade rådet var att hålla koll på ifall det kommer mer.

Igår fågel, idag startmotor...

Igår fågel, idag startmotor…

Så till slut kom vinden. Nästan i alla fall. Vi köpte extra dieseldunkar, lagade överfartsmat och fyllde förråden med morötter, chokladkakor och kex så att vi skulle klara nattpassen. Sedan gled vi ut från Lagos. Enligt prognosen skulle vi ha en mycket svag medvind, men utanför pirarmarna möttes vi av bidevind (snett framifrån) som gjorde att vi kunde stänga av motorn och sikta nästan rakt mot Lanzarote i god fart. Som sagt var vi inte riktigt beredda på detta, och med den vindriktningen och i de vågor som var vågade (haha) vi inte försöka oss på att trimma in vindrodret, utan handstyrde resten av dagen och hela natten. Det gick dock riktigt bra, och vi kunde i den relativt varma luften sova i sittbrunnen för att vara varandra nära till hands. Det andra och tredje dygnet kunde vi enbart segla ett par timmar i taget, och resten av tiden fick motorn gå. De stora dyningarna avtog också efter hand, och vi fick det riktigt behagligt ombord. Vi fick besök av stora flockar med delfiner och även ett par valar som höll sig på behörigt avstånd. Men ingen fisk, eller fågel för den delen, nappade på vad vi hängde ut på släp bakom oss.

DSC_0178_6

Småtrötta lyxade vi till det med oliver i solnedgången innan middagen.

Lugnet före stormen. Vacker solnedgång en bra bit utanför Marocko.

Lugnet före stormen. Vacker solnedgång en bra bit utanför Marocko.

Men… Tidigt på morgonen sista dygnet blåste det upp. Först alldeles lagom och vi drog ut seglen, men ganska snabbt ökade vinden mer och mer. Som mest såg vi 17,3 m/s på vindmätaren, och med vågor som växte sig större och större var det åter handstyrning som gällde. Vi satte nytt seglingsrekord med Emma som surfade nerför en våg i 12,6 knop. Emelie tyckte det var riktigt obehagligt och ett tag hade vi grabbagen uppe i sittbrunnen och satellittelefonen i fickan. Jag kan inte direkt säga att jag stomtrivdes heller (vi har umgåtts för mycket med göteborgare). Vi hade egentligen tänkt att ankra en natt utanför ön Isla Graciosa norr om Lanzarote, men i den här vinden kändes inte det som något bra alternativ. Vi tog i stället sikte på Marina Rubicon på Lanzarotes sydspets lite drygt 45 sjömil längre bort. Helt slutkörda kunde vi så lägga till vid receptionskajen strax innan solnedgången innan vi stöp i kojen och sov 12 timmar.

Här har ni en länk till en video av denna sista nervkittlande segling.

Det är helt underbart att äntligen vara här! Även om det har varit riktigt känslosamt sista tiden. Hemma håller pulsen en rätt jämn rytm. Man har det mestadels så där lagom bra, och det blir sällan mer än en aning jobbigt. Nu på den här resan blir det större svängningar, har man det bra har man det fantastiskt om det så är mat, naturupplevelser eller sällskap. Men sen kan det också vara riktigt skitjobbigt. Vädret har sällan varit med oss, vi blir fortfarande sjösjuka när vi ger oss ut, och händer något ute på vattnet om det så är ändrat väder som på vägen hit eller något mekaniskt som krånglar så känner man sig otroligt utelämnad. På vägen hit har så motorn börjat rassla och vibrera mer, och startmotorn var när vi kom fram lika krånglig som i Lagos. Vi har med andra ord något som inte står rätt till i en del av motorn som vi inte klarar av att undersöka själva. Här har det nu varit helgdag idag med, men imorgon hoppas vi få tag i en mekaniker på varvet. Vi hoppas nu att det är något som inte tar allt för mycket tid, eller pengar, så att vi kan hinna till Teneriffa innan mina föräldrar kommer dit på söndag.

Men, igår och idag har vi inte kunnat göra något åt det, så vi har bestämt oss för att njuta av värmen och platsen. Marinan har en pool där vi spenderat mycket tid, och med våra hopvikbara biltemacyklar har vi utforskat den artificiella turiststad vi befinner oss i. Så, fortfarande, på det stora hela har vi det ändå rätt bra.

Marinans pool. Emelies fötter.

Marinans pool. Emelies fötter.

Havet såg lite annorlunda ut när vi seglade förbi nedanför.

Havet såg lite annorlunda ut när vi seglade förbi nedanför.

 

Finally we have gotten somewhere! And twice. But to keep the litterary suspense you will have to wait a paragraph or two before you get to know where we have ended upp.

We stayed another couple of days in Cascais. One of them was spent together with Kuheli by taking the bus to the world herritage town of Sintra half an hour away. Allways fun to go by local bus on the countryside, but with a city style bus without air conditioning on small roads in bright sunshine was perhaps not as pleasant as we had hoped. Once in Sintra we walked around for a couple of hours. The city hall (at least we think that was what it was) was very elaborately decorated. We walked through a park and a forest upp a hillside where a Moorish fort and a colourful castle was supposed to be situated on the top. It was a very nice climb, but once at the top the entry fee was, according to us, steeper than the climb to enter inside the walls. In an exibition right outside we could see that it was pretty much just more of the same insade as we had already seen on the outside, so we opted for the café in the guardhouse and watched the view from there instead. Onwards to the colourful castle which we had hoped to enjoy from the outside, but unfortunately it was hidden behind a garden and signs that threatened us with even steeper entry fees. So we walked back down again, and still felt as we had had a nice day in a nice town.

And so finaly the weather changed! Well, it was as it always seems to be when we want to get on: no wind. Though the forecast hinted towards northerly winds in the coming, so together with Kuheli we decided to this windless day motor south towards the city Lagos on Portugals south coast. Despite the lack of wind it was a nice trip. It was warm, the sun shone dutring the day and the night gave us a clear stary sky. Hard to believe the difference from the storm we experienced in Cascais. Again we have tried our hand at fishing, but so far we have only caught birds. Twice. Last time a gull got its wing tangled in the line, but this time another managed to get one of the lures three tripple hooks through its wing. It took us over half an hour to hold the bird still, cut the hook from the lure and push it all the way through. It flew away afterwards, so we hope that we did it right. Not too keen on seagulls, but still I try not to kill them…

Just outside Lagos we got a call, on the in our little colony so habitually tuned, chanel 68 from (of course) Saloma who welcomed us from the beach. The marina was well protected a short distance inland from the sea, so it was almost a bit of a Falsterbo-feel (a short channel close to Malmö in the south of Sweden), when we traveled the short channel in from the coastline.

In Lagos we did not really get around to do much. The first day we were tired from the night shift, so it was spent cathing up on sleep on the beach. The day after we took a short trip around town, which sure was nice but felt more touristy than Cascais. Or we did not walk far enough from the main streets. Lately our starter motor has had a hickup or two, and when we were about to leave the reception pontoon it was much worse than usual. Luckily we had our house mechanic not far away, so while the kids from Kuheli watched a movie in our aft cabin, Emelie, Lotta, Jocke and I hung over the engine and took the starter motor apart on the galley bench. It turned out to be full of metal filings, so this led to some pondering, some calls to mechanics in Sweden and eventually some advice from the local dito. The summary advice was to keep track of if more filings were being produced.

And eventually the wind came. Almost at least. We bought some extra jerry cans, cooked some passage dinners and stocked up on carrots, chocolate and biscuits to get us through the night shifts. And then we slipped out of Lagos. Acording to the forecast we would have a very light wind with us to start with, but outside the pier we met wind just of straight ahead (I forgot the English term… Help someone?) which made it possible to turn of the engine and head almost straight for Lanzarote at good speed. We were not really prepared for this, as I just wrote, so in that wind and thise waves we did not feel comfortable to trim in the windvane, but hand steered the rest of the day and throughout the night. It turned out to be quite pleasant, and in the warm winds we could sleep in the cockpit to be close at hand to the helmsman. The folowing two days there was only enough wind to sail a couple of hours, and the rest of the time the engine had to do the work. The large swell died down, and life aboard turned very comfortable. Large pods of dolphins came to visit, and a couple of whales which kept themselves at a comfortable distance. But no fish, or bird for that matter, got cought in what we dangled in our wake.

But… Early in the morning the last day the wind picked up. At first to a very pleasant degree and the sails got unfurled, but all too quickly it picked up more and more. At most we saw 17,3 m/s (about 34 knots) on the instruments, and in the increasingly high and steep waves it was once again only manual steering that would do. We made a new sailing speed record with Emma when she surfed down a wave at 12,6 knots. Emelie was at times very uncomfortable with the situation, and at one point we had the grabbag in the cockpit and the satellite phone in a pocket. I can not really claim that I enjoyed myself that much either. When we left Lagos we had planned to spend a night or two at anchor by Isla Graciosa just north of Lanzarote, but in this wind that did not feel as a very good option. Insted we took heading for Marina Rubicon at the south tip of Lanzarote, some 45 nautical miles further away. With not much energy to spare we tied up along the reception pontoon just before sunset before falling into bed and sleeping for 12 hours.

It is absolutely wonderful to finly be here! Even it emotions have run high lately. At home life keeps a rather even rythm. Most of the time everything is just fine, and very seldom it gets worse then anoying. But now on a trip like this the difference between the ups and downs increases. When something is good it is mostly amazing, be it food, scenery or company. But then when something is bad it quickly turnes awefull. The weather has seldom been to our advantage, we still get seasick when we leave port, and if something happens while at sea, be it the weather as on this leg or something mechanical that malfunctions, you feel very alone and exposed. On the way here the engine has started to rattle and vibrate more, and the starter motor was when we arrived here just as bad as when we got to Lagos. In other words something is very wrong in a part of the engine which we can not get to investigate by ourselves. Here it has now been weekend and an extra holiday today aswell, but tomorrow we hope to get hold of a mechanic at the marina. Now we just hope that it is something that will not take too much time, or monney, so that we can make it to Teneriffe before my parents arrive there on Sunday.

But, yesterday and today we have not been able to do anything about it, so we decided to just enjoy the warm weather and the place we are at. The marina has a pool where we have spent a lot of time, and with our folding bikes we have explored the artificial tourist town we are in. So, still, in the great state of things life aint too bad after all.

13 tankar om “Ny skärgård

  1. Håkan Larsson

    Hej Emma´s sjöfarare
    Tack för alla fina skildringar i ord och bild, det kanske blir en resa i bokform 2017 :-) Spännande seglats ni haft över stormigt hav men om jag förstår det hela rätt så seglar ni mot lugnare vatten nu. Det känns lite futtigt att beskriva sin vardag i jämförelse med era upplevelser där varje dag är ett litet äventyr. Vi följer era odyssé med intresse och ibland bävan men ni verkar lika lugna som vattenspegeln på poolen. Kanske skönt att bara fokusera på att ”Fånga dagen”.Vi håller tummarna för att startmotorn kan ges ett nytt liv eller kanske den tillkommande besättningen har tungt bagage med reservdelar. Måste vara roligt få med svär/föräldrar på den kommande överfarten över Atlanten. Vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans med Eva-Marie och Mathias och vi ägnade en god stund åt er vardande och kommande seglats. I Sverige är det aktiviteter på sportsliga, politiska etc. arenorna men det är futtliteter när man jämför med er vardag. Här hemma går det sin gilla gång…nä förresten det händer ju saker här också. Senaste månaden har det varit två aktiviteter utöver det vanliga. Mor-föräldraskapet till Alma och Jens pojke Oscar är ju en tilldragelse som vi har förmånen att njuta av. Han föddes 24 september och jag följer ju honom varje dag i veckorna, när jag jobbar i Enköping, så det är en speciell situation och förmån att ta tillvara. Mårten har återkommit från studierna i Växjö och har köpt lägenhet på Kristinagatan och där ägnar jag lediga dagar med goda råd, roller och färgpytsar. Inflyttning till advent är siktet inställt på just nu. Om Oscar var en välkommen händelse så var inbrott på landet för en månad sedan det motsatta. Men vem har sagt att man bara skall ha medgång i livet. Höstfärgerna har övergått till det lite novembergrå och ljuset i mörkret är väl advent om en knapp månad. Då är ni väl i övärlden på andra sidan havet så då blir det intressant att läsa er logg igen. Hälsa till nya besättningen och
    Smooth Sailing.
    Med vänlig hälsning
    Håkan o Ingela

    1. Kremelie Inläggets författare

      Wow! Kan man verkligen klassa detta som ett inlägg?! Du borde starta egen blogg :-) Skämt åsido, jättekul att få en uppdatering om händelserna där hemma, och grattis till morföräldraskapet!

  2. s/y Engla Kess o Anne Simmasgård

    Emelie o Marcus!

    Anne o jag följer er resa. Ni är tuffa och vi håller tummarna att det inte är något allvarligt fel på motorn, ty den är ju jätteviktig. Detta är mina motortekniska erfarenheter, take it or leave it”: Om det skulle vara igensatta bränslefilter då brukar motorn liksom ”svaja” varvtalet öka o minska av sig själv. Om den inte ”går på” alla cylindrar, så kan det vara en spridare som ”hängt sig”. Det vanligast felet med startmotorn är att solenoiden är bränd. Är det metallspån så kan de komma ifrån kuggkransen dvs startmotorn sitter inte rätt infästas eller sitter löst. Där tar mina kunskaper slut. Jag har noja på att ha ett öga på motortemperaturen och det andra ögat på oljetrycket och brukar känna mig nöjd då dessa instrument inte avviker från förväntat läge.

    Nåja, fortsätt att ta det lugnt och använd säkerhetslina o flytväst.

    Anne o Kess

    1. Kremelie Inläggets författare

      Hej på er!
      Synd att ni har slutat med bloggen, nu har vi ju ingen aning om vart ni är och hur ni har det, så extra kul att ni skrivit till oss här. Kan meddela att motorproblemet löst sig idag. Bävar inför betalningen imorgon. Kommer berätta mer om det i kommande inlägg.

  3. Peter Magnsjö

    Härligt att komma till Lanzarote. Seglingen såg helt underbar ut, längtar ut på havet.

    Med vänlig hälsning,
    Peter

  4. Jakob & Malin

    Heja heja!
    Läckert klipp och min resnerv vrider sig i avund. Pissarro lyfts upp på torsdag och säsongen är slut för vår del…
    …följer er och hejar på!
    B-)

    1. Kremelie Inläggets författare

      Woho!
      Vi saknade er när det blåste som värst. Hade varit skönt med en taggad och mer hårdhudad sailor vid rodret. Men vi har ju som sagt hemvägen :-)

  5. Gertrud o Björn

    Härligt att ni kommit över till Kanarieöarna. Vi följer med spänning uppdateringar. Er kan man inte följa på samma sätt som ”AISbåtarna”. Ha det gott och njut.
    Gertrud o Björn

    1. Kremelie Inläggets författare

      Hej på er!
      Jo, vi smyger ju lite mer än alla andra. Och eftersom vi själva är flitiga användare av marinetraffic för att spionera på alla andra som är ute så vet vi vad ni menar :-)

  6. Lindrots Saloma

    Härligt att höra att ni är nere i kanarias. Vi är i Cadiz, på väg mot GIB i morgon
    June å Lennart

  7. Anna

    Wow! Vad grymma ni är!
    Och vad skönt det är att kunna följa er på resan och veta hur ni har det, när det går både upp och ner. Ett riktigt äventyr! Tänker på er och inväntar varje uppdatering med glädje och spänning!
    Mkt göteborgare? Märks på Emelies dialekt i klippet haha :)

  8. Therese Persson

    Skönt att höra att ni lyckas ta er framåt längs rutten! Hoppas det inte är något större fel på motorn och att vädergudarna är med er över
    atlanten!
    Kram Therese

  9. Katarina

    Vad gött att det gick bra över och vilket fart-rekord, nu leder ni nog. ;)
    Hoppas att det inte är för krångligt med motorn. Kram från Resolutarna.