Öl och friterat – England

Skrivet av Marcus och Emelie

English version below.

Det blev fem nätter i Cherbourg, med mycket regn och blåst. Det är märkligt hur mycket humöret beror på vädret, för vi blev båda nästan apatiska. Trots att vi hade en diger att-göra lista så var vi långt ifrån effektiva. Även om vädret i och för sig förhindrade en del av de planerade jobben, som att fixa lanternan i masten till exempel.

Trots det hade vi det väldigt trevligt med våra grannar på Saloma. Första kvällen tillsammans blev det räkfrossa, gambas med aioli och gambas stekta i olja med vitlök och chili. Vet inte när jag var så mätt senast.

20150815_190452

Någon dag senare kokade vi egna blåmusslor, men blev lite förvånade när de flesta hade små inneboende. Förmodligen behövde vi ta det lugnt och bara varva ner lite, för det kändes som att vi var lite mer på G när vädret lättade och vi beslöt oss för att gå vidare mot England.

Fripassagerare i blåmusslorna

Fripassagerare i blåmusslorna

Utloppet från Cherbourg

Utloppet från Cherbourg

IMG_2894

Stora båtar…

Tyvärr var det åter ett fönster med lite vind snarare än ”rätt” vind som vi utnyttjade, så på den 16 timmar långa överfarten blev det bara två timmars segling. Som vanligt var vi lite nervösa för att korsa trafiksepareringszonen, men den klarade vi av i dagsljus och behövde bara väja en gång. När vi däremot kommit ut ur zonen och zoomade ut på plottern så såg vi ett bisarrt stort band av båtar på plottern som vi skulle gå rakt igenom, och nu hade mörkret kommit. Det visade sig att vi seglande rakt igenom tävlingsfältet för Fastnet Race! Skönt att alla hade AIS så vi lätt hade koll på dem.

Äntligen förbi trafiksepareringszonen

Äntligen förbi trafiksepareringszonen

Alla gröna pilar visar en båt.

Alla gröna pilar visar en båt.

Lagom till gryningens första gråa ljus närmade vi oss så Dartmouth, och blev välkomnade av ett par delfiner som lekte runt fören. Vi drog ner lite på farten så att vi fick hjälp av bojarnas ljus att hitta mynningen och sedan tillräckligt med dagsljus för att lätt kunna ta oss upp för floden Dart och lägga till på en gästbrygga som låg ute i floden helt utan landkontakt. Lite som en gigantisk boj för flera båtar att förtöja vid. På andra sidan floden ligger den mindre orten Kingswear, varifrån det regelbundet gick ett ångloksdraget tåg upp längs med floden. Blandning mellan mysigt och irriterande med ångvisslan flera gånger per dag, samtidigt som tidvattnet strömmade kring båten i ett par knops fart.

Welcome to Dartmouth!

Welcome to Dartmouth!

Kingswear på andra sidan floden och Dartmouth bakom ryggen

Kingswear på andra sidan floden och Dartmouth bakom ryggen

Efter ett par timmars sömn fick vi besök av en hamnkille i RIB-båt som tog betalt och gav oss information om hamnen. Sedan sjösatte vi jollen och lyckades med att ta oss i land trots att växelspaken är trasig. Tyvärr fick vi sedan bogseras tillbaka då den inte ville starta igen… Dartmouth är en otroligt vacker plats och mysig stad, och att det var högsommarväder gjorde inte saken sämre. Fortfarande lite trötta strosade vi bara runt en sväng på stan, tog en pastie (typ pirog) till lunch och spenderade resten av dagen ute i sittbrunnen. Blev en fantastisk avslutning på dagen när en delfin låg säkert en timme och bara flöt vid ytan vid grannbryggan 7 meter bort. Nästan overklig känsla!

Pasties till lunch

Pasties till lunch

IMG_2896

Närkontakt med en flasknosdelfin

IMG_2904

Dagen efter började vi med en stadig English Breakfast på Alf Rescos restaurang, efter vilken vi stod oss hela dagen. Med så mycket energi i oss promenerade vi sedan ut till floden Darts mynning som pryds av en borg, och fortsatte på en vandring längs kusten. Kändes inte alls som England utan mer Medelhavigt med branta klippor, turkosblått vatten, palmer och tjock grönska i strålande solsken.

England?

England?

IMG_2933

Engelska fjällkor...

Engelska fjällkor…

Vår tredje dag i Dartmouth fick vi lite mer klassiskt Engelskt väder med mycket blåst, regn och dis. Tur att vi har gott om böcker och TV ombord :-)

20150819_185810

Mysigt engelskt väder

Sedan var det dags att åka vidare, och nästa mål var Salcombe vilket innebar mer tidvattensanpassning av seglingen. I mynningen går det nämligen en bank tvärs över inloppet där stora vågor kan bryta om man kommer vid pålandsvind och lågvatten. Samtidigt ska man ta sig förbi udden Start Point på vägen, och här finns det ”overfalls” vilket är kraftiga brytande vågor mitt ute på havet om man inte kommer vid slackvatten. Läskigt… Fortfarande lite osäkra på tajmingen så gick vi till hamnkontoret där hamnkaptenen direkt drog fram sjökort, tidvattentabeller och väderprognosen och räknade med oss, och vi kom fram till att vi räknat rätt och borde kunna gå. Så tillbaka på båten packade vi undan allt löst och gav oss av. Strax efter att vi lämnat Dartmouth och kommit ut på havet kom dimman, tjock så vi knappt såg någonting. Överallt omkring oss hörde vi båtar som tutade och då och då dök det upp en båt framför oss från ingenstans.

Utloppet från Dartmouth

Utloppet från Dartmouth

Även om vi hade räknat och räknat och faktiskt kom fram till udden Start point vid slack vatten blev det en ganska obekväm stund med höga, korta och stökiga vågor. Men det var aldrig värre än att det var obekvämt. Väl framme vid den beryktade banken utanför Salcombe var vattnet väldigt stilla. Vi lyckades komma fram lagom till lågvatten så det blev att hålla noga koll på ekolodet samtidigt som vi försökte passera nära klipporna i den lite djupare delen. Allt gick bra och vi glider in i Salcombe och blir tilldelade en plats på en boj tillsammans med en annan båt. Vi fick veta att vid högsäsong kan det ligga uppemot fem båtar på samma boj, så två skulle inte bli några som helst problem. Trodde vi… Vädret visade sig återigen inte från sin bästa sida så vi spenderade resten av dagen i båten. Under kvällen blåste det oväntat upp och när tidvattnet vände utåt så blev det riktigt stökigt inne vid bojarna. Vinden vred båten åt ett håll och tidvattnet åt det andra, vilket gjorde att båten ställde sig tvärs mot vågorna och bojen hamnade mellan båtarna medan tidvattnet försökte få oss att köra över den. Vi och grannbåten slog ihop många gångar så vi önskade att vi hade haft dubbelt så många fendrar. Det blev inte mycket sömn för oss den natten, men vi såg på antalet fladdrande ficklampor i natten att det fanns de som hade det värre.

Inloppet till Salcombe. Så här nära klippor har vi inte varit sen vi lämnade Sverige!

Inloppet till Salcombe. Så här nära klippor har vi inte varit sen vi lämnade Sverige!

På morgonen lugnade vinden ner sig, och vi fick bojen för oss själva. Vädret var dock fortsatt engelskt, så det blev bara en kort tur på byn innan vi återvände till te och tv ombord. Vår tredje dag i Salcombe blev desto bättre. Med strålande sol och nästan ingen vind packade vi mackor i ryggsäcken och gav oss ut på en liten längre tur runt Salcombes omnejd, åt glass på en strand och tog en öl på puben innan vi åter landade ombord. Återigen två båtar på bojen, men mycket lugnare väder.

Vy över Salcombe.

Vy över Salcombe. Emma ligger längst till vänster i bild.

Lunchpaus

Lunchpaus

Välförtjänt ölpaus

Välförtjänt ölpaus med utsikt över ankringsplatsen

Nu kände vi oss klara med Salcombe, och väderprognosen hotade med en veckas kuling. Efter kaosnatten på boj var vi inte jättesuga på att fastna här en vecka. Efter mycket övervägande bestämde vi oss för att skippa två av de engelska stoppen vi hade planerat och gå direkt till Falmouth, tio timmar bort mot vinden. Suck. När vi går ut ur hamnmynningen från Salcombe så är det första vi ser en ankrad båt med svensk flagg. Den första vi sett på resan, förutom Saloma.

I Falmouth har jag (Marcus) fått lite nostalgi från förra resan. Första kvällen här kom Clare, som jag träffade i La Coruña, på besök. Självklart blev det Fish n’ Chips och öl ombord. Andra dagen upptäcker vi att den svenska båten Sofia som vi såg ankrad utanför Salcombe ligger i Falmouths andra marina tillsammans med ytterligare en svensk båt. Som dessutom är kändis, Kuheli. Vi får inte mycket gjort den dagen annat än att sitta i Kuheli med våra nya vänner Isak, Marcus, Lotta, Jocke och de senares döttrar Nelly, Maja och Elsa. Vi pratar båtar, problem, väder, hamnar, väder igen, budget och drömmar.

I går träffade vi också äntligen Marcus och Freya på deras nya båt Grayhound. Det var dem som jag umgicks mest med mina sista veckor i Karibien förra gången. Häftigt att äntligen få se deras nya tremastade skepp och tillika hem.

Nu verkar äntligen väderprognoserna stabilisera sig, och dessutom till vår fördel. Just nu ligger allt vårt fokus på Biscaya och överfarten till Spanien. Ett tag såg det bäst ut att först gå över till Frankrike igen, men om inget drastiskt händer med prognoserna det närmaste dygnet kommer vi nog att gå direkt härifrån på lördag kväll. Prognosen utlovar nord till nordostlig vind 6-8 m/s i nästan en vecka. Bättre prognos kan man inte få! Förhoppningsvis kan vi dessutom hålla radiokontakt med Sofia och Kuheli hela vägen, så får vi sällskap i vår ensamhet :-)

På återläsande när vi bytt öl och fish n’ chips mot tapas och rioja!

———

Beer and deep fried – England

Written by Marcus and Emelie

We stayed five nights in Cherbourg, with a lot of rain and wind. It is strange how much your mood depends on the weather because we both turned almost apathetic. We were hardly the hard workers, despite having a looong to-do list. Even if the weather itself hindered us from doing some of the planned jobs, like fixing the lantern in the top of the mast.

Despite this we had a very nice time together with our neighbours on Saloma. The first evening together we had gambas gluttony, gambas with home made aioli and gambas fried in oil with garlic and chilli. Don’t know when I was that full last time. A few days later we boiled blue mussles, but got a bit surprised when most of them had tenants. We probably needed the winding down time, because when the weather got better we were really excited when we decided to cross the channel to England.

Unfortunately the weather we used was once again light wind rather than ”right” wind, so in the 16 hour crossing we only sailed for two of them. As usual we were a bit nervous about crossing the traffic separation, but we did it in daylight and only needed to adjust our course once. However, when we were passed the separation and zoomed out on the plotter we could see a large field of boats that we had to pass through, and now the sun had set. It turned out to be the starting field of Fastnet Race! Nice that everyone had AIS so we could keep track of the all.

In the first grey of dawn we approached Dartmouth, and were welcomed by a couple of dolphins playing around our bow. We slowed down a bit so that we got help from the light bouys leading into the harbour and then got enough daylight to travel up the river Dart and moor up along a guest pontoon floating without any land contact. A bit like a huge bouy for several boats to moor along. On the other side of the river was the smaller town of Kingswear, from where a steam train regularly departed along the river. It was a mix of cosy and annoying to hear the whistle several times a day as the tide rushed by the boat in severeal knots.

After a few hours sleep we got a visit from the harbour crew who charged us and gave us information about the harbour and the town. After that we launched our dinghy and managed to get ashore despite the gear shift on the outboard being broken. Unfortunately we had to get a town back because by then the engine decided not to start again… Dartmouth is a very beautiful place and cosy town. And the fact that we had brilliant sunshine and warm weather didn’t make things worse. Still a bit tired we strolled around town a bit, had a pasty for lunch and spent the rest of the day in the cockpit. We then got an amazing en of the day when a dolphin floated around for about an hour by the neighbouring pontoon just 7 metres away. Almost unreal!

We started the day after with a harty English breakfast at Alf Rescos restaurant, after which we were full for the rest of the day. With that much energy in us we walked out to the mouth of the river Dart where there was a small fort/castle and continued on a walk along the coastline. It felt more Mediterranean than English with steep cliffs, turquoise water, palm trees and thick vegetation in the bright sunshine.

Our third day in Dartmouth we got a more classical English weather with lots of rain, wind and fog. Luckily we have plenty of books and a TV on board :-)

Then it was time to move on, and the next stop was Salcombe which meant more tide adapted sailing. In the entrance towards Salcombe there is a bar where large waves can break when there is onshore winds and low tide. And you also have to get around Start Point to get there, and here there are overfalls, which are powerful breaking waves in the middle of the sea unless you pass in slack water. Scary… Still a bit insecure about the timing we went to the Harbour Master who instantly pulled out charts tide tables and the forecast and calculated with us. We both came to the same conclusion as we had before. So back in the boat we packed away everything loose and untied our lines. Soon after leaving Dartmouth and gotten out at sea the fog rolled in, so thick that we could hardly see anything. All around us we could hear boats blowing their fog horns, and every now and then a boat would show up in front of us from nowhere.

Even if we had calculated and calculated again and actually arrived at Start Point at slack water it still was a rather bumpy spot with high choppy waves. But never worse than just uncomfortable. When we arrived at the dreaded bar outside Sacombe the water was almost flat. We had arrived at low tide so we kept a close eye on the depth sounder as we passed in the slightly deeper water close to the rocks. Inside Salcombe we get directed to a bouy mooring together with another boat. We are told that in high season it is not uncommon to be five boats on one bouy, so two would not be a problem. Or so we thought… The weather decided to keep the best somewhere else, so we spent the rest of the day on board. During the evening the wind suddenly picked up and when the tide turned outwards it got really chaotic by the bouys. The wind wanted to turn the boats one way and the tide the other, resulting with us pointing so that we got the waves from the side and the bouy between the boats while the tide tried to push us straight over it. We bashed together with our neighbour boat over and over again, making us wish we had twice the amount of fenders. We didn’t get much sleep that night, but from the number of flash lights in the night we could see that there were those who were worse of.

In the morning the wind calmed down and we got the bouy for ourselves. Though the weather stayed rather English, so we only took a quick stroll in the village before returning to tea and TV on board. Our third day in Salcombe got the better. With bright sunshine and almost no wind we packed sandwiches in a backpack and went for a linger walk around Salcombes surrounds, had ice cream by a beach and a beer at the pub before landing on the cockpit. Yet again two boats on the same bouy, but in much calmer weather.

We now felt we had done Salcombe, and the forecast threatened with a weeks gale. After the chaotic night we had had on that bouy we didn’t really fancy to get stuck there for a week. After a lot of deliberation we decided to skip two of our planed stops and head straight for Falmouth, ten hours away against the wind. Yey. As we head out of Salcombe the first thing we see is a Swedish boat laying on anchor outside. The first we have seen on this trip, except for Saloma.

In Falmouth I (Marcus) have had some nostalgia from my last trip. The first night here Clare, whom I met in La Coruña, dropped by. Of course we got fish n’ chips and beer on board. The second day we discover that the Swedish boat we had seen outside Salcombe is in Falmouths other marina, together with another Swedish boat, Kuheli. We don’t get much else done that day other than sitting in Kuheli’s cockpit with our new friends Isak, Marcus, Lotta, Jocke and their daughters Nelly, Maja and Elsa. We talk boats, problems, weather, harbours, more weather, budget and dreams.

Yesterday we also finally met up with Marcus and Freya on their new boat Grayhound. It was them I spent most of my time with the last couple of weeks in the Caribbean last time I was there. Wonderful to finally get to see their new three masted ship and home.

Now the weather seems to be stabilizing, and to our advantage. Right now all focus is on Biscay and the crossing to Spain. For a while it looked best to first cross back to France, but no if nothing drastic happens with the forecast the coming day we will probably cross straight from here on Saturday. The forecast predicts north to north easterly winds 12-16 knots for almost a week. It can’t get any better! Hopefully we can also keep radio contact with Sofia and Kuheli the whole way, so we can get company in our loneliness :-)

Write you again when we have changed fish n’ chips to tapas and rioja!

2 tankar om “Öl och friterat – England

  1. Linnea Klingström

    Er resa har allt! Spänning, delfiner och sol! Redan i England :)

    Blir alltid lika glad när ni lägger upp era inlägg! Må tiden och wifi:t vara med er framöver också!