Snorkling, strandliv, ribs och Gurra 3

Hejsan allihopa! Det var ett tag sen. Förlåt… Här kommer därför en uppdatering från ett regngrått (jo, det är sant!) Antigua.

Vi har hittat en ny favorit i Karibien! Och strax efter det en till… Den senaste månaden har faktiskt innehållit en hel del pärlor som vi inte trodde vi skulle snubbla över.

Antigua är en ganska torr ö, så när vi gick till bränslekajen i English Harbour för att fråga om de hade vatten så var vi inte riktigt beredda på svaret ”we’re running low but there is still some left”. Inte riktigt som i Sverige att när det finns en slang så finns det vatten. Men vi hade tur och när vi skulle lätta ankare dagen efter så kunde vi ändå fylla upp våra tankar innan vi gick mot vinden till Green Island på Antiguas östkust som jag (Marcus) hade hört förra gången jag var här att det skulle vara fint. Och det var det! En liten ö med små vackra stränder vid ett rev med bara Atlanten utanför och lagom ankringsdjupt klart turkost vatten innanför.

Green Island at its best.

Green Island at its best.

Här låg vi två nätter och njöt av omgivningen. Vi ligger och läser på stranden, provar snorklingen (som tyvärr inte var särskilt bra) och träffar som hastigast en svensk båt som legat mer eller mindre på samma boj i tre år. De kom dit, lärde sig kitesurfa, såg ingen anledning att åka vidare och är nu anställda av den lokala kiteskolan som instruktörer. Snacka om annorlunda arbetsmiljö. Så om ni kommer till Antigua med båt, missa inte Green Island!

Fiskenät i bättre användning.

Fiskenät i bättre användning.

Höghöjdsfotograf.

Höghöjdsfotograf.

Låghöjdssolare.

Låghöjdssolare.

Men trots paradismiljön blev jag (Marcus igen) lite rastlös och satte igång med ett ”projekt” som varit planerat sedan Sverige. På den främre toaletten finns det ingen plats att ställa en tvålflaska utan att den flyger iväg när man seglar så nu blev äntligen den på IKEA inköpta tvålpumpen monterad. Blev riktigt bra…

DSC_2023

För att bryta av sträckan vidare litegrann så går vi tillbaka till Falmouth Harbour och äter middag på en restaurang där Emelie får det närmaste svensk kebab vi har kommit sedan vi lämnade fosterlandet. Lyckan var total. Ännu bättre blev det dagen efter då vi tar oss in till seglarbaren och skypear med Johan. Johan är pappa till Hannah som seglade med Swede Dreams över Atlanten efter att den båt Hannah skulle seglat över Atlanten med inte kom iväg över Atlanten och som vi sedan träffade med Swede Dreams (Hannah alltså, inte båten som hon inte seglade med) i Le Marin på Martinique. Hur som helst så är det nu klart att Johan kommer vara vår tredje besättningsmedlem på väg hem över Atlanten.

Med det klart drar vi upp kroken och motorseglar mot Jolly Harbour på Antiguas västkust. På vägen dit kan man ta en genväg innanför ett rev, vilket var riktigt häftigt. Självklart förstärks den kraftiga vinden av fallvindar på ankringsplatsen och vi försöker få båten att peka åt rätt håll i 13 m/s på tre meter djupt vatten. Men det är turkost i alla fall. Och rullar… Vi tar jollen den blöta färden in till marinan och handlar mat medan vi studerar utbudet då det är här vi kommer göra vår bunkring inför vår andra färd över Atlanten med Emma. Då vattnet på grund av vinden är väldigt grumligt tycker vi inte att det är särskilt mysigt utanför Jolly, så vi går några sjömil norrut och lägger oss i Five Island Harbour. Tyvärr blåser det mycket här också, och för första gången får vi inte fäste med ankaret. Alls. Det verkar som om att sanden är för fin och ger inte något motstånd för ankaret. Men viken är stor och har fem meters djup överallt, så vi lämnar ändå båten och tar jollen in till stranden. Den var inte så fin som vi hade hoppats och åker ganska snart tillbaka till båten som då har draggat tvåhundra meter. Men vi hade ändå planerat att göra en nattsegling till Saint-Barthélemy, eller St Barts som alla säger, så vi kastar loss och ger oss av mot nordväst.

Första härliga seglingen på länge.

Första härliga seglingen på länge.

Vi får en fin nattsegling, den första sedan vi kommit fram till Karibien, och det märks för vi har båda svårt att sova under gång. Vi kommer fram på förmiddagen och det är en vacker bit längs kusten innan vi lägger oss på redden utanför huvudstaden Gustavia. Fint klart vatten, men blåsigt och gungigt, så vi klarerar bara in och lägger oss sedan på boj i viken Anse de Colombier på öns norra ände bredvid Nanny. Kärt återseende och vi blir bjudna på middag ombord hos dem. Som brukligt efter att vi träffat dem så blir det en sen start dagen efter. I denna vackra vik tar vi det lugnt, gör lite toaservice (långsegling = båtunderhåll i varmare klimat) och på eftermiddagen kommer den norska båten Lea in vilket gör att det blir ännu en kväll hos Nanny med de nyanlända. Av någon anledning har det börjat klia i mina båtfixarfingrar så medan Emelie läser och badar dagen efter så ger jag mig på ett litet elprojekt, men jag bestämmer mig halvvägs för att ”om jag gör så här så blir det ännu snyggare”, så när Emelie sticker ner huvudet för att kolla om vi ska äta lunch så har jag rivit halva instrumentpanelen. Wops… Men bra blev det till slut, och nu slipper vi ha skarvdosor i vårt enda 12V-uttag för att ladda telefonerna samtidigt med datorn, VHF-en etc. Under dagen har Nanny varit i Gustavia och slagit på stort, så för tredje kvällen i rad blir det deras sittbrunn, och nu för att inviga deras sprojlans nya grill tillsammans med Lea. Vi har det tufft här borta…

Ojdå...

Ojdå…

...men det blev bra tillslut. Extra USB-laddningsuttag längst till vänster och VHF-handenhetens laddare behöver inte längre ett 12V-uttag.

…men det blev bra tillslut. Extra USB-laddningsuttag längst till vänster och VHF-handenhetens laddare behöver inte längre ett 12V-uttag.

Solnedgångsgrillning.

Solnedgångsgrillning.

Men nu har vi bråttom för att nästa gäng med gäster är på ingång så efter tre dagars avslappning så blir det att hissa segel (eller, ja, rulla ut segel) och åka den sista biten till grannön St Martin. Trots medvinden så blir det en gungig färd och vi får båda slängar av sjösjuka. Tyvärr kommer även vädret ikapp oss så när vi är i sjölä bakom St Martin rullar vi in på grund av risken för squalls samtidigt som himlen öppnar sig och vi får regn hela vägen runt ön tills vi kommer fram till Marigot Bay. St Martin är en lite speciell ö. Den södra halvan, Saint Maarten, är holländsk och den norra halvan Saint-Martín är fransk. Skuret på andra ledden är halva ön bergig och halva ön är låglänt med en stor lagun innanför. Nu är vi inne på ryktesspridning men vi har uppfattat den holländska sidan som knepig och dyr samtidigt som hela ön är den enda vi har varit på där man (andra seglare alltså) varnar för kriminaliteten. Nanny till exempel hade haft nattligt besök när de låg i marinan och båda deras grannar hade blivit av med saker från sittbrunnen medan de var där. Så här är enda stället där vi låst fast jollen i båten på natten. Tråkigt. Med det här i bakhuvudet, regnet på vägen hit, sjösjukan och att vi sedan inte får något bra ankarfäste gör att vårt första intryck av St Martin inte blir det bästa. Vi kryper långt in på ankringsplatsen för att komma i lä från den kraftiga vinden, men vi märker att vi glider en aning när vi backar fast ankaret. Jag dyker i det grumliga vattnet, och när jag hittar ankaret så ser jag att botten består av snäckskalsbitar som är ca fem millimeter i diameter och det är så löst att ankaret bara glider genom det istället för att gräva ner sig. Andra gången vårt ankare inte fungerar… Nu är vi nära solnedgången men vi blir helt enkelt tvungna att gå längre ut där det ändå visar sig vara ganska lugnt, om man bortser från svallet från färjorna som åker förbi bakom oss och dunkar i aktern. Men här sitter ankaret stenhårt så vi sover gott.

När vi vaknar gungar det mer på vår ankringsplats och vädret är inte mycket bättre. Vi stänker in till land i motvinden och kollar upp de båda marinorna. Den som vi är ankrade bredvid är fullbelagd, men vi bokar en plats i den andra som ligger inne i lagunen och kollar öppningstiderna för bron. På vägen tillbaka stannar vi förbi Roger på Wanderlust. Han har seglat ensam från Göteborg i en Allegro 27:a (alltså en liten båt) med bara elmotor (i princip ingen motor…), så han har gott tålamod jämfört med oss som använder motorn kanske lite mer än nödvändigt. Tack vare ännu ett tips från Nanny så tar vi oss fram till en båttillbehörsaffär och klarerar in. Här kostar det bara 2€ som dessutom går till välgörenhet jämfört med 8€ på den ena marinan och 25€ på hamnkontoret. Tyvärr känner jag (fortfarande Marcus) mig rätt hängig så den planerade göra-sig-klar-för-gästerna-städningen av Emma får helt enkelt vänta.

Dagen efter ger vi oss så iväg ”tidigt” för att hinna med broöppningen klockan nio. Det var riktigt spännande att hålla båten stilla utanför öppningen som var kantad av en grund sandbank i byar på 16 m/s bland ankrade och andra väntande båtar. Tur att vi har övat i Nederländernas kanaler. Självklart tar charterbåten som går under bron före oss den plats vi blivit anvisade i marinan, men vi lyckas tråckla oss in på en annan plats. Tur att den kraftiga vinden inte var från sidan utan ut från land. Medan vi väntar på våra gäster tar vi en jolletur ut i lagunen och städar lite innan de dyker upp så där lite lagom varma efter att ha promenerat (!!!) från flygplatsen. Nåja, är man nyanländ värmetörstande skandinav anländ från marstemperatur så… Det blir med andra ord kall dryck och middag ombord.

Det blir ett par dagar på St Martin då vi bland annat tar jollen till Maho Beach, som ligger precis i kortänden av en landningsbana, besöker fortet ovanför marinan (mest sten, men fin utsikt) och flyttar oss till viken/stranden Grand Case strax norr om Marigot där vi njuter av goda ribs till lunch och en härlig sandstrand. En fransman på ett café tipsade oss om att ska man fånga hummer så gör man det enklast med mopp. Man kör helt enkelt upp moppen i ansiktet på hummern och snurrar den så ska antennerna fastna och man drar ut hummern. Han pekade även ut en plats på kartan i Grand Case där han brukade hitta hummer. Något så märkligt måste vi bara prova, så en mopp inhandlas men även om vi hittade hummer där han tipsade så lyckades vi inte trassla in dem i moppen.

Ankringsplatsen utanför Marigot.

Ankringsplatsen utanför Marigot.

Våra gäster på ankringsplatsen i Grand Case. Här fanns det också en landningsbana strax bakom stranden.

Våra gäster på ankringsplatsen i Grand Case. Här fanns det också en landningsbana strax bakom stranden.

Det är viktigt att bada med de nyanlända gästerna. Notera färgskillnaden. :-)

Det är viktigt att bada med de nyanlända gästerna. Notera färgskillnaden. :-)

Hummerfiske á la Mopp.

Hummerfiske á la Mopp.

Den riktiga höjdpunkten under våra gästers besök blir dock ändå när vi flyttar oss ett par timmar till grannön Anguilla. Och här lönade det sig att ha läst i guideboken innan. Det är ganska normalt att de icke-franska öarna tar betalt för ett cruising permit när man klarerar in i landet. Ska på något vis täcka sophantering, sjömärken etc. vilket känns helt OK. Normalt kostar detta typ en hundring per båt och månad. På Anguilla kostar det ungefär fyra hundra spänn. Per dag! Om man inte ligger kvar i viken Road Bay där man klarerar in, men det informerar de så klart inte om på kontoret utan man får vara snabb och berätta att man bara tänker ligga kvar i Road Bay, om man nu ska det. Och ska man vara ärlig så hade det nästan varit gott nog det. Road Bay är en enda lång kritvit sandstrand med sådär lagom mycket båtar, rockor som hoppar, sköldpaddor som tittar upp bredvid båten och restauranger på strandkanten som trots att de var dyra klart levde upp till priset.

Utsikt över Road Bay, Anguilla.

Utsikt över Road Bay, Anguilla.

Här passade vi även på att utnyttja den gratis arbetskraft som gäster innebär och skrubbade magen på Emma. Det gick lite snabbare när man var dubbelt så många och tog ”bara” en timme, men det var välbehövligt. Tyvärr ser hon nu nästan likadan ut igen under vattnet…

Undersidan av långsegling...

Undersidan av långsegling…

Bästa verktygen för skrapning visade sig vara en plastburk och en isskrapa.

Bästa verktygen för skrapning visade sig vara en plastburk och en isskrapa.

Utanför själva huvudön ligger två andra öar, Prickly Pear (alltså stickiga päronet) och Sandy Island (det får ni översätta själva ;-) ), som är naturreservat. Den förstnämnda var störst och låg längst ut och här skulle det enligt guideboken finnas bojar man kunde använda. Det fanns en. Och den var upptagen. Men efter tre försök och mycket snorklande hittade vi en sandfläck mellan stenflaken på botten. Här spenderade vi halva dagen snorklande kring båten och andra halvan på stranden i grannviken där det blev riktigt härligt när dagcharterbåtarna hade åkt hem. En annan dag besökte vi Sandy Island som är precis vad det låter som, en liten sandhög utslängd i turkost vatten med endast ett par palmer och (tyvärr) en liten bar på. Snorklingen här var inget att hänga i julgranen, men det var helt klart värt en dags cruising permit att bara ligga på stranden under en palm och läsa en bok. Mer vykortslikt blir det inte!

Prickly Pear.

Prickly Pear.

Kan man njuta mer?

Kan man njuta mer?

Kapten på Sandy Island.

Kapten på Sandy Island.

Efter en incident med två arga taxichaufförer valde vi istället att hyra bil en dag och besöka den enligt lokalborna fantastiska stranden Shoal Bay East. Det var verkligen helt fantastiskt vacker även där, men det förtogs lite av att denna strand var kantad av lyxhotell i olika stadier av färdigställande och de få reven i det grumlig vattnet mest bjöd på som en annan seglarvän kallade det ”American Butt-fish”. Ändå värt besväret och efter lite mer sightseeing på denna ganska lilla ö (26 km lång) hamnar vi i Crocus Bay där vi får låna parasoller och solstolar från hotellet och bara njuter.
Ett annat ställe vi också njöt mycket på var restaurangen Roy’s Bayside Grill i viken där vi hade båten. Efter att ha hamnat i deras solstolar dag två på Anguilla vilket fortsatte till en middag kunde vi konstatera att de utan tvekan har åtminstone Karibiens, om inte världens, bästa ribs. Det blev helt enkelt fyra av fem middagar iland på Roy’s, men bara för att vi inte provade dem först. Anguilla kommer helt klart att hamna på vår top-lista på den här resan.

Njutning på gratis solstolar i Crocus Bay.

Njutning på gratis solstolar i Crocus Bay.

Nog för att vi generellt ogillar charterkatamaraner, men när de blockerar solnedgången kan det nästan spilla över i hat.

Nog för att vi generellt ogillar charterkatamaraner, men när de blockerar solnedgången kan det nästan spilla över i hat.

Utsikt från vårt favorithak.

Utsikt från vårt favorithak.

Bye, bye, Road Bay...

Bye, bye, Road Bay…

Vi åkte så småningom tillbaka till St Martin. Vi tog lokalbussen över till den nederländska sidan för att titta på huvudstaden Philipsburg, men det var enligt oss lite av en besvikelse. Det fanns Back street som mest sålde skräp, Front street som bara hade diamant- och märkesbutiker och en strandpromenad som visserligen var vacker men ingenting extra. Helt enkelt anpassat för kryssningsturister. Missförstå mig rätt, tar man en charterresa till St Martin kommer man inte bli besviken, men när vi har varit i Karibien så länge så blir man helt enkelt kräsen.

En sista dag tillsammans på stranden i Grand Case.

En sista dag tillsammans på stranden i Grand Case.

Återigen fantastisk mat på de franska öarna.

Återigen fantastisk mat på de franska öarna.

Efter att ha vinkat av våra gäster tog vi tag i lite egna bestyr. På St Martin finns Karibiens två största båttillbehörsaffärer. Vi hade först besökt den enas mindre filial i Marigot där vi inhandlade fem nya tjugoliters dieseldunkar. Vi tog sedan jollen över lagunen till den större affären på den nederländska sidan, men det blev lite av en besvikelse. Karibiens största båttilbehörsaffär var marginellt större än de Hjertmansbutiker vi besökt i Sverige. Vi hade hoppats på att få tag i en typ brandvägg till vår satellittelefon, men ingen av affärerna hade den så det är nu beställt från England till Johan som får ta med den hit istället. Märkligt att det verkar vara det bästa sättet att få tag på prylar… Men vi hade två saker kvar som måste bli gjorda på St Martin och dagen efter går vi upp tidigt och tar lokalbussen/-arna tillbaka till Maho Beach. Ösregnet upphör precis då vi kliver av den andra bussen och trots att vi är lite tidiga kommer vi precis lagom för att se St Martins huvudattraktion: KLMs jumbojet som landar. Vi har en video, men med tanke på internetkvalitén här utomlands så är det nog enklast att ni själva söker efter det på Youtube. En mäktig känsla att ha ett par hundra ton som passerar ett par meter över ens huvud i ett par hundra kilometer i timmen…

Lämplig varningstext...

Lämplig varningstext…

jumbo0 jumbo2

Det andra var att bunkra mat igen. Vi tog fram vår inventeringslista från förra atlantöverfarten, stryker det vi redan har ombord, räknar på antalet dagar kvar och ger oss sedan av till Super U för att bunkra. En av de bättre sakerna med St Martin är att då de har Euro på den franska sidan och US-dollar på den holländska (samt de officiella antilliska guilden som ingen verkar använda…) så kör många med växelkursen 1:1 om man betalar cash. Med andra ord typ 10% rabatt om man besöker en bankomat och plockar ut USD. Najs! Det blir två fulla kundvagnar och taxi tillbaka till jollebryggan.

Först fyller vi ena båten...

Först fyller vi ena båten…

...för att sen fylla den andra istället. Tur att vi har vanan inne.

…för att sen fylla den andra istället. Tur att vi har vanan inne.

Men nu ska vi ta oss tillbaka i gamla spår. Ända sedan vi träffade Sea Bee på Union Island för så många månader sedan så vet vi att det är en grupp med skandinaviska båtar som alla tänker gå hem över Atlanten från Jolly Harbour på Antigua runt den första maj, och vi tänkte vara en av dem. Precis när vi ska ge oss av från Marigot ser Emelie en skugga under båten. En stor barracuda simmar i skuggan från Emma, och vi lyckas precis få ner GoPron under vattnet innan de simmar iväg.

Han hängde under båten Badsugen?

Han hängde under båten Badsugen?

I strålande sol den här gången ger vi oss av ut på ett hav nästan helt utan vind och puttrar runt St Martin tillbaka mot St Barts. För första gången på länge är båda segel fullt utrullade och trots halvvind och motor gör vi bara 6 knop. Då blåser det inte mycket… St Martin ser bra mycket vackrare ut i sol än i regn, och på dess sydkust får vi se den klart spektakulära superyachten A (118m lång) och den något större superyachten Eclipse på nätta 183 meter. En tumregel är att den här typen av båtar kostar runt en miljon US-dollar per meter. I inköp. Sedan kan ni själva ana driftskostnaderna. Efter ett tag här kan jag tänka mig att man antingen blir socialist eller knarkkung. Oberörd är svårt att vara.

Superyachten A. Notera jollegaragen (plural)!

Superyachten A. Notera jollegaragen (plural)!

Lite gulligt med golvlampa på balkongen.

Lite gulligt med golvlampa på balkongen.

Superyachten Eclipse. Större än många kryssningsfartyg.

Superyachten Eclipse. Större än många kryssningsfartyg.

Maho Beach var häftig även från andra hållet.

Maho Beach var häftig även från andra hållet.

Strax innan St Barts så gör vi ett kort stopp på den lilla stenön Ile Fourchue där vi tar en boj och snorklar på ett vacker rev i en timme innan vi tar sista biten till Anse de Colombier på St Barts där vi tar en boj i solnedgången. Lite tomt utan Nanny. St Barts har en gång i tiden tillhört Sverige vilket ska märkas tydligt i dess huvudstad Gustavia, döpt efter Gurra 3 som fick ön av fransmännen. Staden kantas av de tre forten Karl, Oskar och Gustav och samtliga gator har både franska och svenska namn. Verkar krångligt för brevbäraren, men så klart något vi vill se så vi tar jollen de två sjömilen dit. Skönt nu att ha en utombordare som kan få oss att plana och stilla vatten som gör det mindre vådligt. Det måste vara en av säsongens varmaste dagar och helt utan vind orkar vi bara strosa runt ett par timmar innan vi kraschlandar på den svenskägda baren Le Select som funnit här sedan 1949. Lite kul att se många svenska klistermärken på deras fönsterluckor. Gustavia är klart den prydligaste orten vi sett här borta, och antar att den påminner lite om Rivieran. Men även om det var nästan artificiellt välputsat så märktes det ändå att folk bor här vilket gjorde att det ändå kändes äkta och vi är glada att vi besökte det.

Utsikt över Gustavia.

Utsikt över Gustavia.

Roligt med gatuskyltar på svenska. Tydligen är St Barts vänort med Piteå.

Roligt med gatuskyltar på svenska. Tydligen är St Barts vänort med Piteå.

Självklart står det en IF på land bland palmerna.

Självklart står det en IF på land bland palmerna.

Klistermärken på Le Select.

Klistermärken på Le Select.

När vi nu får en kort internetsession och tittar på vädret så tar vi ett beslut att vara lite busiga. Emelie har nämligen under hela planerandet av den här resan haft en plats som hon särskilt ville besöka. I vår guidebok står det att ankringsplatsen kan vara direkt farlig när det går nordlig dyning vilket det gjorde när vi senast kunde besöka platsen, men när vi träffade Lea så hade de varit där när vi valt att inte åka dit och de vred om kniven ett par varv extra då de berättar att det var fantastiskt. Så även om vi beklagande och surt konstaterat ”kanske nästa resa” så ser vi nu att det varken ska blåsa eller gå dyning och vara strålade sol de närmaste dagarna, alltså perfekta förhållanden för denna plats; Barbuda. Det finns kanske en del av er som såg en serie på SVT för ett drygt år sedan som hette Familjer på äventyr, där en av familjerna hade seglat jorden runt. När de presenterades i första avsnittet låg de utanför denna drygt 15 kilometer långa svagt rosa sandstrand, vilket genast fastnade på Emelies näthinnor. Nackdelen är dock att Barbuda och Antigua är samma land, men för att eventuellt kunna klarera in på Barbuda så måste man ansöka 48 timmar innan man anländer, och klareringskontoret är inte direkt placerat bekvämt för de som anländer med båt. Med andra ord kommer det ha gått ganska många dagar från att vi klarerat ut på St Martin till dess att vi officiellt kommer fram till Jolly Harbour på Antigua. Så snälla, säg inget till dem!

Vi lämnar så St Barts vid solnedgången och ger oss ut på ett nästan spegelblankt hav mot Barbuda. Så har vi aldrig sett det, och trodde knappt att det kunde vara så. Särskilt talande från ett lokalt skämt: What sea is the friendliest, the Atlantic or the Caribbean sea? Svaret får ni senare. Emelie tar första passet och ungefär en halvtimme efter att hon gått till kojs så tycker jag mig se ett antal ljusa prickar på lite väl regelbundet avstånd framför båten. Jag hinner precis lägga ur växeln på motorn innan vi kör in i ett drivgarn samtidigt som månen sjunker under horisonten och det blir bäcksvart. Emelie vaknar direkt och kommer ut med vår kraftiga handstrålkastare. Som egentligen är ett cykellyse för 300 kr från Jula monterat på en träpinne men som klår många ficklampor i tusenkronorsklassen. Vi kapar av linan där vi kommer åt med båtshaken, men det hjälper inte så jag får hoppa i med cyklop och dykarlampa. Tack Uffe för lånet! Det är andra gången den kommer till användning. Konstaterar att linan glidit under kölen och hamnat mellan den och drevet. Då vi hann få stopp på propellern så är det bara ett dyk för att kapa linan igen, men det är verkligen läskigt att simma under båten i mörkret, så snabbt gick det. Skönt att det var så lugnt väder, och därför bestämmer vi oss att vi inte riktigt kan lämna resterna för någon annan att köra in i. När vi kör runt med vår lampa och fiskar upp resterna så får vi en fantastisk upplevelse som plåster på såren. I nätet simmar en brun plattfisk som verkade trivas där men även ett stim på vad som vi tror var runt tio mahi-mahi simmar runt i ljuskäglan under ett par minuter.

Och svaret på gåtan: The Atlantic, beacause it waves at you… :-)

Vår fångst.

Vår fångst.

Vi kommer fram till Barbuda som planerat strax efter soluppgången och ankrar på ett par meters djup i klart turkost vatten vid denna fantastiska sandstrand. Det enda vi ser är tre andra båtar och två mindre hus på stranden. Efter ett par timmars extra sömn tar vi jollen ut till revet utanför där vi har fantastisk snorkling bland häftiga korallformationer med massor med fisk, bland annat fyra halvmeterlånga barracudor som simmar nyfiket omkring oss. Det är även gott om havssköldpaddor. De är mycket skygga så vi kunde inte snorkla med dem, men när de sticker upp huvudet i närheten av båten så kunde det lika gärna varit huvudet av en simmande tolvåring. Vi somnar i total stiltje under en kristallklar stjärnhimmel ostörd av ljusföroreningar. Vi bestämmer oss för att ta en extra dag då vi åter snorklar och besöker stranden innan vi drar upp ankaret och tar en till mörkerfärd till Jolly Harbour på Antiguas östkust. Denna gång utan fiskenätsincident.

Som tur är berörde det inte oss.

Som tur är berörde det inte oss.

Emelie förbereder jolleankaret.

Emelie förbereder jolleankaret.

Lata dagar på Barbuda.

Lata dagar på Barbuda.

Så här vill vi att det ska vara varje morgon.

Så här vill vi att det ska vara varje morgon.

Senast vi låg här så blåste det nästan kuling och vattnet var klart som mjölk. Den ankringsplats vi vaknar upp till nu känner vi knappt igen. Lugnt vatten och kristallklart. Helt plötsligt känns det inte lika hemska att ha det här som bas innan avresan. Vi klarerar in och umgås lite med Sea Bee som ligger inne i marinan innan vi handlar lite färskvaror och drar oss tillbaka till Emma. Dagen efter går vi ner till Falmouth Harbour där Antigua Classics pågår. Det är en årlig segeltävling för, som ni kanske kan gissa, båtar av klassiskt snitt. Det vill säga mycket lackat trä och vackra linjer. Lagom till att vi närmar oss hamnen så ser vi båtarna som är ute och seglar, och i den lätta vinden har alla uppe så mycket segel de bara kan. Vilken syn! Tyvärr har nu vädret slagit om och vi upplever vår tredje dag med heldagsregn här i Karibien. Men det har ju gett tillfälle att skriva ikapp på hemsidan :-)

Vädret är inte så lovande framöver, så vi blir nog kvar här tills det bättrar sig. Men nu är det i princip bara förberedelser inför hemresan som gäller, och snart bär det av norr- och österut igen på allvar.

5 tankar om “Snorkling, strandliv, ribs och Gurra 3

  1. Carina s/y Ultimo

    Hej
    Vad underbart ni har haft det och tusen tack för alla tips på ankringsplatser.
    Vi ligger i hamnen i ett gråkallt Kungsängen och på fredag ska vi släppa förtöjningen och i stället lägga oss i Jungsfrusund i avvaktan på avseglingen som ska ske den 22 maj kl 11.15
    Sen är siktet inställt på att så småningom segla till Karibien vi också….

    Vi håller tummarna för att ni alla får en riktigt bra hemsegling till Sverige,

  2. Ann-Kristin

    Kul att läsa om det varma och ljuvliga Karibien. I Härliga Härjedalen var det också vita stränder i morse, dock inte sand. Det blåser nordliga vindar med snö i. Täckjackor på!

  3. Paul O Kerstin

    Hej!
    Kul att läsa om era upplevelser, vi ser verkligen framemot att besöka de platser ni beskriver nästa säsong då vi förhoppningsvis har korsat Atlanten. Hoppas ni får en härlig tid den som är kvar samt en trygg och säker hemfärd
    Hälsar Paul O Kerstin på sykerpa.com

  4. Anna-Lena

    Oj, oj vilken härlig berättelse. Vilka upplevelser ni får vara med om. Längtar till vi ses igen på Azorerna. Lycka till med alla förberedelser inför överfarten. Massor med kramar.