Tillbaka bland lågtrycken

Jahop, så var man i Europa igen… Nästan i alla fall. Det finns en sak som vi inte berättade i våra satellitinlägg och det var att bara ett par timmar ut från Antigua så började det att dunka från vårat roder igen. Jäklar vad ångestframkallande det var. Här har vi spenderat en saftig slant på att reparera det och nu så låter det igen. Vi var inte så jättesugna på att återvända till Antigua då vi hade sett priset för att lyfta båten och inte hade en aning om hur länge vi kunde tänkas bli kvar. I juni är det för sent… Vi låg länge i tur och ordning inne i akterutrymmet i Emma och kände på roderstocken för att försöka komma underfund med exakt vad som gjorde ljudet, och efter ett tag trodde vi oss alla känna att det rörde sig vertikalt. Som tur var fanns en båtbyggare i gänget som vi seglade med, och via VHFen fick vi klart för oss att om så var fallet så var det inte någon fara, och på Bavariabåtarna är det bara att spänna åt en mutter på ovansidan för att dra upp rodret närmare skrovet. Så en timme senare på knä med skruvmejsel och hammare så hade dunkandet försvunnit. Phew!

I övrigt så var det en relativt händelselös överfart. Som vi skrev i de kortare inläggen så såg vi hoppande valar vid ett tillfälle, några som bara simmade förbi oss ett annat, mängder av portugisiska örloggsmän (portugisiska krigsskip på norska) och mer och mer delfiner ju närmare Azorerna vi kom. Det stiltjebälte som vi enligt första prognosen skulle ta oss igenom på två dagar förflyttade sig med oss så att vi fick köra motor i totalt sju dygn och gjorde av med så mycket av vår diesel att vi var riktigt nervösa de sista dygnen. Men vi kom ju fram :-)

13100900

Överseglargänget är redo!

Varför det gick åt så mycket diesel.

Varför det gick åt så mycket diesel.

20160515_140512

Lugnväderslunch med nybakade scones.

IMG_3704

Portugisisk örlogsman. Tydligen inte en manet utan en symbios av fyra olika arter.

IMG_3708

En av alla dessa magiska solnedgångar.

20160516_124300

Hävertslang för att fylla på dieseltanken till havs. En av våra bästa investeringar.

20160518_150335

Repris på Portugals gästflagga. Har nu kompletterats med den Azoriska.

Det var en härlig känsla att komma fram. Horta är en mysig stad och det var härligt att ligga vid receptionskajen och ringa hem till familjerna medan det ljusnade omkring oss. Lasse och Anne från Sandvita kom förbi och hälsade på morgonen medan de skulle checka ut, och när vi sedan själva skulle checka in kom Sea Bee och kramades. Vi fyllde tanken med diesel och sedan flyttade vi oss och fick ligga utanpå Sea Bee ute på piren. Vi kom verkligen in i rättan tid för redan dagen efter att vi kommit in så började det bli så fullt i marinan att folk fick börja ankra utanför i hamnbassängen.

Johan hoppade av redan dagen vi kom fram och flög hem till Sverige igen. Tack så hemskt mycket Johan för en på det hela härlig översegling! Vi ses igen när vi passerar Öckerö :-)
Själva kämpade vi i flera dagar med jet-lag. Trots att vi försökt ställa om klockan medan vi seglade över tidszonerna och haft det jättelugnt sista biten så hade vi jättesvårt att ställa om till ljusa kvällar och sov säkert tolv timmar varje natt. Men det var supermysigt att ligga på kajen tillsammans med de flesta som vi lämnat Antigua med och lärde känna tjejerna på Lea och grabbarna på Vildensky ännu bättre. Så klart är det även lite båtfix som ska göras. Vi bytte motorolja, oljefilter och bränslefilter, och tyvärr upptäckte vi att lixom de andra äldre Bavariabåtarna i gänget så hade vi vatten i S-drevet. Kul när vi bytte packningarna så sent som på Kanarieöarna.

Bye bye Johan!

Bye bye Johan!

För en vecka sedan kom så Emelies föräldrar inflygande. Det gjorde att vi äntligen fick tummen ur och började uppleva Horta och ön Faial lite mer. Även om det nog var ovanligt bra väder de första dagarna så fick vi nu omväxlande regn och solsken medan vi strosade runt i Horta och dess omgivningar. Det blev en hel del öl och kaffe på uteserveringarna och många goda middagar på kvällarna. Även om just restaurangerna krävde lite kulturomställning. Portugiserna är nämligen otroligt dåliga på att beskriva rätterna på menyn. Man får oftast välja mellan ett tiotal olika rätter som alla beskrivs ungefär som biff med pommes, men ingenting om smaksättningen eller tillbehören. Även om det oftast saknades finess både vad gällde dekoren och maten så var personalen alltid trevlig och råvarorna så fantastiska att man inte kunde bli missnöjd.

På väg mot stan.

På väg mot stan.

Pitoreska Horta.

Pitoreska Horta.

Utsikt mot grannön Pico.

Utsikt mot grannön Pico.

Vädret var som sagt mycket omväxlande. Vi kan äta frukost i sittbrunnstältet i ösregn för att sedan efter tandborstningen upptäcka att det är klarblå himmel och strålande solsken. För att efter lunch åter vara helmulet. Eftersom man då inte kunde planera aktivitet efter väder så var det självklart låga moln den dagen vi valde att hyra bil och åka upp till vulkankratern på Faial. Men det var ändå häftigt att uppleva den övriga öns natur, de små vägarna och hamnade på ett mycket välordnat museum om ett vulkanutbrott som 1957 utökade öns yta med ett par kvadratkilometer. En dag tog vi en valtur och fick först en liten föreläsning av en marinbiolog och sedan åkte ut på en tretimmarstur där vi fick se fenval och knölval. När man är i Horta som långseglare så måste man även måla på piren för att få god tur på resan därifrån. Muren var täckt med många vackra kreationer, men självklart regnade det när vi skulle måla så ambitionerna fick sänkas en aning och krativiteten fick användas till regnskyddslösningar istället. Det var hyfsat fint när vi åkte i alla fall…

Hyrbil och hund?

Hyrbil och hund?

Faials nordkust.

Faials nordkust.

Knappt 60 år gammal halvö, och fyrtorn som klarade födseln.

Knappt 60 år gammal halvö, och fyrtorn som klarade födseln.

Tidigare kreation från en båt vi saknar mycket.

Tidigare kreation från en båt vi saknar mycket.

Fint väder när vi lade grundlagret.

Fint väder när vi lade grundlagret.

Inte lika fint väder när vi skulle måla detaljerna.

Inte lika fint väder när vi skulle måla detaljerna.

Full koncentration under presenningen.

Full koncentration under presenningen.

Inte så pjåkigt ändå...

Inte så pjåkigt ändå…

Det märks att vi nu är tillbaka i Europa. Typ. Det första var personalen på marinan och vid inklareringen. Supertrevliga och busenkel procedur. En riktig chock mot Karibien. Och sedan mataffären. En riktig mataffär! Med varor man känner igen, bra kvalitet, fantastiskt utbud och priser som inte ruinerar.
Men det märks också på vädret. Det senaste halvåret har det i princip blåst lika mycket från samma håll, men ungefär som vi hade det senast vi var på den här sidan Atlanten så verkar det Azoriska högtrycket vara utbytt mot lågtryck efter lågtryck. Lea, Vildensky och ett par andra norska båtar passade på att hinna före ett av dessa lågtryck redan fredagen efter att våra gäster dykt upp, men det i kombination med att vi var osäkra på om vi skulle hinna segla ifrån det gjorde att vi valde att avvakta. Prognosen fortsatte dock med att ytterligare ett lågtryck skulle komma efter, men att det skulle vara mindre och inte röra sig lika långt österut. Vi hoppas på att den fortsätter stämma och passade då i söndags på att göra en dygnssegling till Azorernas östligaste ö São Miguel. Då det var ett kort väderfönster innan busväder skulle vara över oss så körde vi både segel och motor för att kunna hålla en snittfart runt 7 knop. Egentligen skulle Emelies mamma ha flugit den här sträckan för att sedan ta flyget till Sverige härifrån, men nu fick hon segla istället. På vägen hade vi turen att få se både vanliga delfiner, Risso’s delfin (ganska stor, prickig delfin med fyrkantigt huvud) och ett par kaskelotvalar.

Sällskap av common dolphin.

Sällskap av common dolphin.

Nu ligger vi i den betydligt större marinan i Ponta Delgada på São Miguel. I morse lyxade vi till det med att alla äta frukost på det hotell Emelies mamma bokat in sig på i och med att hon egentligen skulle spenderat en natt ensam här i Ponta Delgada. Sedan vinkade vi av henne och åkte till affären för att handla överseglingsmat. Vi börjar få rutin på det här så det gick fort och i skrivande stund står Emelie och hennes pappa Thomas nere i pentryt och lagar boeuf bourguignon. Håller sig nu prognoserna så blir det avfärd på torsdag då vi siktar mot Vigo på Spaniens norvästkust för att fånga det bästa av vädret och undvika det värsta. Vi kommer hålla koll på vädret allt eftersom och kommer under vägen ta beslutet om vi ska gå in till Spanien och vänta på bättre väder, eller om vi kan fortsätta till antingen Brest i Frankrike, Falmouth i England eller som vi vill ända till Kinsale på Irland.

En tanke om “Tillbaka bland lågtrycken

  1. Therese

    Att döma av era bilder verkar det vara varmare i Sverige för tillfället, men efter Karibien kanske ni har tröttnat på värme! :P
    Lycka till med den fortsatta överseglingen, hoppas ni lyckas ta er dit ni vill!
    Massa kramar Therese